Landat
Detta kommer verkligen bli supernice!
Dags för poolen, för här är det varmt!!!!
Oops, tiden springer
Det är nog tid för att ta en snabbdusch o klä mig så jag är i tid för att hämta Nona på flygplanet! Wie, det ska bli så trevligt att hon här hos mig!
Jag har bett om förlängning o jag hoppas jag får stanna här till nästa sommar. Jag hoppas att de ger en möjlighet för mina syskon att komma över o hälsa på mig, även min mamma o hennes vännina samt även Panne. Det skulle vara så roligt att visa henne det liv jag lever här.
Det finns många som jag vill bjuda över, men jag kanske få inse att det inte kommer ske, men någon gång kommer de vänner jag har i Sverige att se mitt hem här i Amerika....
Mitt egna hem!
Nu bor jag med en ny familj, två föräldrar o två bar o så jag - Nanny! Även om M o K inte är mina föräldrar utan mina arbetsgivare är jag varmt välkommen in i deras hem o liv. Det är verkligen jätte härligt o jag känner faktiskt att de är min andra familj, trots att jag inte behöver det.
Nu när jag är husvakt i sommar kan jag inte låta bli att njuta. Jag har världens mysigaste hus, lite skrämmade som ni vet, men det är tyst o lugnt o jag kan praktiskt taget föra vad jag vill. Jag är ägaren av huset.
Nu när jag sitter o bloggar, nu har ja hämnat inomhus för laptopen dog nästen, så kan jag inte heller låta bli att njuta av städerskan som går runt o pysslar. Det är verkligen en lyx med städiska. Det var inte planerat att familjen skulle ha en städiska men ja, hon kom med huset, hur man nu ska säga. Ägaren av huset hade henne som typ en nanny när hennes barn var små o sedan när de blev större kom hon bara två ggr i veckan o nu när K o M är hyresgäster här bestämde de att de ger henne en dag. Det blir verkligen rent o fint.
Det får mig att tänka till Sverige, till mitt barndomshem, där min mamma jobbade fulltid, tog hand om fyra barn (nästan fem med pappa då), tog hand om ett hushåll o matlagning o en hund o tre katter. Självfallet fick vi alla hjälpas åt men det varmkt suck o stön över det hela, det kan jag inte neka. Vem har inte varit en stönande o suckande tonåring som bara måste strunta i sina föräldrar?
Nu när jag ser tillbaka är min mamma otroligt stark o dragit ett jättelass. Här i Amerika är det många som har en städiska o det är något jag vill ha med. Inte nog med att jag sparar så mkt tid med att städa, mamma städade minst en timma varje dag o då är inte mat o inhandling inräcknat. Man kan spara så otroligt mkt tid med en städiska o man ger även en annan människa ett jobb, ett jobb ingen maskin kan ta ifrån dem.
Så tummen upp för städiskor i hemmet! Jag ska helt klart ha en när jag skaffar ett eget hus.
Gröndag
I alla fall när jag kom hem igår var det ganska snabbt att göra sig i ordning till att gå på konsert! Det var inte alls samma temperatur som i Martha's Vineyard. Igår var det väldigt fuktigt o varmt. Det var 31 grader när jag lämnade Ulrika hemma hos sig - kl 23.46! 31 grader!!! Visst det är inte som 31 grader hemma i Sverige men det var fortfarande varmt.
Jag skulle vara hemma hos Ulrika innan sju, vilket jag var. Jag klarade körningen på mindre en 14 min o då körde jag lugnt! Vanliga fall brukar det ta 17 min. Jag var där en minut över sju men ingen P sågs till. Hmm, vi väntade o väntade. Halv åtta när konserten började kände man hur det började krypa i kroppen! Var är hon! Hon lovade att hon skulle vara hemma innan sju o så mkt trafrik var det verkligen inte! Klart i ringer vi men får inget svar, en minut senare så parkerar hon på garageuppfarten! Det är inte det lättaste att jobba för diplomater. De gör verkligen ett otroligt jobb o går verkligen in för det (inte som SVT visade precis!!!!). Vi ska vara tacksamma för våra diplomater som representerar Sverige!
I alla fall, in fort som tusan i bilen o köra ner till downtown. Tyvärr var inte trafiken den bästa ner. Suck, vilka slöisar vi kom efter o flera polisbilar fanns det. Blää! Jaja, vi var nere i downtown vid 20.20 ungefär o sedan fick vi springa till konserten, hämtade ut våra biljetter o sedan finna våra platser. Vi hörde hur de spelade o det bara kröp i kroppen! JAG VILL SE DEM NU!!
Väl framme vid våra platser - vi trodde vi skulle ha ganska dåliga platser men icke! - sjöng vi med på låtarna o hejade med! Det var en så otrolig känsla. Green Day verkligen bjuder på en show. De bjöd upp flera från fans från publiken som fick joina dem på scenen. Det var en liten flicka som fick komma upp o det var helt otroligt. Det var flera som fick komma upp o sjunga o en fick spela Bille Joes(sångaren, gitarrist) gitarr! Det var helt sanslöst.
Det var mkt eldflammor, fyrverkarier o annat skoj på scen. De är rysligt bra live!
Kan ni se honom - Bill Joe? Han var rysligt nära oss ^^ wow
Yes, toapapper o vattenspruta ;)
Haha, fina hattar de tog på sig ;)
Jag bara tycker han ser så läcker ut, tom med med rosa kaninöron o solglasögon
Ligger på golvet o spelar o sjunger - så lugnt!
Tills de drar igång igen ;)
Killen i blått var han de bjöd upp att spela med dem! Awesome...!
Jättebra avslutning!
Vi trodde vi hade missat nästan hela konserten när vi var en timma sena, men de höll igång till halv tolv! Helt otroligt.
Dags att arbeta!
Nu sitter jag ute på baksida med laptopen på borden o frukosten precis uppäten! Snart ska jag bege mig till flygplatsen o hämta Nona. Nona är en barndomskompis som ska hälsa på mig i två o en halv vecka. Det ska bli riktigt roligt faktiskt. Jag planerar att det blir ungefär samma som med Frida, men mkt billigare, haha. Jag ska inte sätta sprätt på $2000 denna månaden ;)
Det är riktigt skönt att vara hemma. Detta är mitt hem, det kan jag inte neka. Jag trivs så bra i DC, jag trivs så bra i huset o jag trivs så bra med allt här! Det är här o nu som jag lever. Borta bra men hemma bäst! Japp så är det.
Även om det har varit hur jobbigt som helst att vara med Vanessa i en vecka har jag haft jättebra. Jag trivs bra med hennes barn o jag trivs bra med hennes värdfamilj. Det är inte svårt att möta nya människor o få se en del i deras liv, bara man är öppen o positiv kan mirakel hända.
Jag blev faktiskt något snopen att se hur Vanessa verkligen var! Det är skrämmande. Jag trodde jag hade mött några av de värsta i mitt liv, men tyvärr var det inte sant. Att bli så utpumpad av sin energi till någon som beklagar sig så illa. Nu ska jag inte sitta här o nervädera henne, verkligen inte, men ibland måste man faktiskt ändra sitt tänkande.
Innan man kan klaga andra o se deras egna fel måste man se till sig själv o se vad man gör för fel. Det är inte andras fel hela tiden. När man har insett sin egen del kan man ta itu med helheten.
Jag kände att jag tappade min livsglöd med henne, min positiva energi kunde aldrig upplivas o jag känge mig livlös. Men bara att jag fick sätta mig på planet o flyga kom energin tillbaka pö om pö o när jag landande i DC igen kunde ingen slita mitt leende ifrån mig. Det bara strålade om mig. Det var till o med folk som vände sig om i tittade. Kanske var det inte mitt leende, utan kanske mitt hår eller något som såg konstigt ut, det vet jag faktiskt inte.
En tjejkompis ville hämta mig vid stationen men fick tyvärr förhinder men det gjorde mig inget. Jag hoppade på en olovad buss (jag får egentligen inte ta den bussen eftersom jag inte är en AU men med ett leende kan man komma långt) o sedan gick jag hem den sista biten. Trots att regnet började sippa ner från himlen log jag hela vägen hem.
Jag är glad som ett barn är på julaftonen!
Utvandring från Sverige o Invandring till Amerika
Att vara här i Amerika har länge varit en dröm för mig o jag känner mig så hemma här. Än vet jag inte vart jag hör hemma men en dag i taget o än har jag många dagar kvar att jobba hos min familj.
Nu när jag är hemma ensam hemma så gick jag igenom mina husföräldrars bokhyllor o hittade en bok som föll mig i smak. Det hade det inte gjort för några år sedan. Jag valde Vilhelm Mobergs böcker, sammanbundna i en bok: Utvandrarna Invandrarna. Det var lite segt att börja den hemma i DC men jag tog troget med mig den hit till Martha's Vineyard o jag har nog inte läst så mkt som jag har gjort här. Det är rätt skönt att ha en bok att läsa när man ligger på stranden. Boken har blivit ganska viktig för mig. Den är som skriven för mig. Det är våra svenska förfäder som lämnar Sverige för ett annat paradis. Det paradis som jag nu lever i.
Jag kan se hur de hemma i smålänska skogarna slet med sina åkrar eller slet med sitt drängarbete men deras drömmar var i Amerika. Att läsa om deras slit, deras drömmar att ta båten över o deras mål att få se det öppna havet o se land på andra sidan.
För mig var resan över hit oplanerad o snabb o säker. Själva resan är bara 8 timmar från Köpenhamn o jag fann lycka här borta, på andra sidan Atlanten från Sverige.
Att sitta på stranden o läsa boken är fängslanden efter som den är verkligenhetsbaserad. Det var 1/3 av Sveriges befolkning som utvandrade från Sverige o invandrade till Amerika under 1800-talet. Här sitter jag på en stad o läser deras öde. Jag kan se hur de kände sig när de såg marken, den stora staden New York o känna hoppet om ett lyckligare liv.
Jag har inte kommit långt i boken så jag får väl fortsätta. En otrolig bra men svår bok att läsa(inte riktigt duktigt på gammelsvenska). Jag känner mig bunden...
Vykort
Jag saknar alla hemma i Sverige o alla finns de i mina tankar, de kommer o går, så det är lika bra att skriva upp alla namn o pricka av så att man itne glömmer någon. Det är inte så att de är mindre värda, utan man har så mkt här. Jag har mitt egna liv här i Amerika, men jag håller även fast i mitt liv hemma i Sverige. Det är inte det lättaste att göra.
Nu ska jag bara skriva klart de sista fem korten, sedan blir det en liten filmstund med Netflix.
Godnatt,
Kärlek
i have...
<3
Väder
De har lovat att det skulle vara klarblåhimmel idag men det är det inte. Det ska i alla fall vara varmt ute. Kanske det kan klarna upp. Jag vet inte riktigt vilken strand vi ska till idag.
Jag skulle jättegärna vilja åka med familjen till den privat medan Vanessa tycker att hon inte orka med familjen. Det börjar gå mig på nerverna hur hon kan se på familjen så negativt. Jag försöker se till hennes sida hur hon ser familjen, men det är svårt. Jag försöker minnas hur jag kände mig i Schweiz, men de känslor jag hade där kan inte liknas henne, inte ens i närheten. Ja det är svårt.
Det verkar som hon är på dåligt humör också, jag vet inte varför. Jag trodde inte amn kunde vara negativ hela tiden, men hon kanske känner detsamma fast tvärt om med mig - nästan positiv hela tiden med ett leende på läpparna.
Ja jag får se hur jag känner mig efter onsdag......
En utekväll till halv ett!
I alla fall kom vi iväg kvart över nio o inte nio som vi hade sagt, men men. Vad synd. Vi åkte till ett närliggande samhälle, jag vet inte vad det hur många samhällen det är med de är små om man säger så o väldigt mysiga =) När vi hade gått runt lite o kollat läget så valde vi ut en bar som vi kunde gå till. Tyvärr kan idioterna till amerikanare inte läsa utlänska id så jag kom inte in någonstans! Gah, kan man bli mer frustrerad? Vi behöver ditt pass. Jaha, om jag inte hade rest med mitt pass då utan på mitt id? Hur hade det gått då? Ja som sagt, idioter!
Tyvärr fick vi åka hem så jag fick hämta mitt pass. Pappan blev helt förvånad att vi var hemma så tidigt men vi förklarade situationen o han bara skakade på huvudet. Dock är han en amerikan, kanske en vettig sådan ;)
Vi åkte till ett samhälle som ligger något mer nära för att vi ville inte spendera kvällen i en bil pga ett pass o det var riktigt nice faktiskt. Personligen tyckte jag om Sandbar, men Vanessa ville kolla runt lite så vi lämnade baren o gick till några andra. När vi väl kom fram till det att vi skulle gå tillbaka till Sandbar så hade de stängt. Alla barer på ön stänger halv ett - HALV ETT?!?!?! Vad är det för tid? Vi fick oss ett skratt i alla fall. Blir en tidig start imorgon med stranden o sedan en "sen" natt på en bar. Låter faktiskt som en bra planering.
Nu ska jag sova! Godnatt
Ny morgon, nya äventyr
Igår var det hur mkt båtar i viadukten som tutade med nu hör jag vattnet slå mot stranden, vinden som brusar i löven o fåglar som kvittar. Det känns så harmoniskt. Jag sitter själv på Vanessas säng o skriver lite. Hon börjar jobba klockan nio. Det ger mej lite egen tid! Det är rätt skönt.
Idag vet jag inte riktigt vad vi ska göra för något kul. Det är inte precis det bästa vädret, eller alla väder är ju ju bra men detta är inte för sol o bad vid stranden. Imorgon säger de i alla fall att det ska bli fint väder. Det får vi hoppas på. Jag tror vi ska göra något som heter camp, jag undrar just hur det ska gå till.
Det kanske är bäst att jag gör i ordning mig nu så att jag kan joina dem. Sprida Svenskpositiv energi ^^
kärlek, ♥
Positiv energi!
När vi blev ensamma bestämde jag att hon skulle skriva en tankekarta med "life is perfect" i mitten. Det var mkt krångel, det kan jag inte neka. Det var en liten rolig incidens tidigare idag när Vanessas "huspappa" kom hem från massagen. Jag uttryckte mig för något på liknande sätt "Tänk positivt!" o till svar fick jag "You're swedish, you are always so full of positive energi!" Haha, är vi så positiva, det är alltid roligt att höra=)
I alla fall så fick Vanessa sitta ner o skriva ner sina tankar till "Life is perfect!" o vi diskuterade saker fram o tillbaka. Fast jag tror nog allt att jag fick henne att se saker lite ner positivt. Jag rev ut pappret hon skrev på o la den under hennes huvudkudde så varje gång hon går o lägger sig ska hon titta på pappret o tänka positivt o varje morgon med. Om det är så att hon känner sig lite nere är det också ett bra material som kan tas fram. När man är nere så är det bra att ha saker som gör att man kan se på saker på ett positivt sätt igen. Jag gjorde min egna tankekarta med med en annan rubrik - "Things which make me happy" och jag kan väl säga att jag har kommit en bit på vägen med mina positiva tankar o skrev ner hur mkt som helst. Se om jag kan ta en bild på det o lägga in så ni få se lite. Det är verkligen något jag rekommenderar. Jag har även en visionskarta hemma i DC som jag tittar på varje dag, läser det jag har skrivit som fyller mig med målmedvetenhet, lycka o drömmar. Jag praktiskt taget älskar mina drömmar. Vissa kanske tycker de är lite överdrivna men det är de som drar mig framåt i livet =)
Jag hoppas att jag tar till mig allt med positiv energi så att jag klarar mina hinder i livet mkt lättare än vad jag har gjort i min tonår. Ingen kan säga att livet är lätt, men man kan göra det lättare än vad man tror! Alla möts vi av hinder, det är för att vi ska lära oss, inte för att bestraffa oss. Jag är inte rikigt så troende till någon gud, jag tycker faktiskt det låter som idiotik i bibeln, men jag tror faktiskt det finns något större där ute som vakar över oss. Det gör ont i mig att säga att man kan skapa sitt liv till perfekt eftersom jag vet att det finns en kvinna som har gjort så starkt intryck hos mig o hon har förlorar två värdefulla människor i sitt liv, sina två döttrar. Att säga till henne att hennes liv är perfekt o att allt som sker sker med en mening. Det gör ont att tänka positivt då, men ändå tror jag så hårt på det jag säger. Vi lever för att vi ska lära oss. Jag vet när en killkompis dog i en bilolycka hur nergången jag blev o hur jag mådde när min bror hade cancer o i samma veva bodde jag under hemska omständigheter. Om någon hade sagt det jag säger idag till mig hade jag nog bitchslappat personen, men när jag ser till det idag, låter det helt bra. Det jag gick igenom då är en kunskap som jag för med mig i liver o har hjälpt mig att växa.
Gå igenom kärlek, sorg, lycka, vänskap, tragedi - lev o lär! Alla bär vi på en magisk kunskap
Love CL ♥
Martha's Vineyard
Igår när jag kom så var hon av för tre timmar, så vi la oss på stranden nedanför deras hus o bara slappade. Riktigt nice faktiskt. Sedan träffade jag familjen o vi hjälptes åt med kvällsuppgifterna. Det fick mig att sakna min familj som är i Sverige just nu, men jag kan inte klaga på att jag har 11 veckor semester =)
På kvällen så åkte vi till ett mindre samhälle där vi åt supergod glass o bara gick runt. Tyvärr var jag aning trött eftersom jag inte är van att gå upp vid 8 längre. Gud hur ska detta sluta! Haha.
Idag har vi faktiskt inte gjort så mkt, eller jo jag har kajakat för första gången i mitt liv. Jisses, det handlar verkligen om balans - big time! Vi har lekt med barnen, eller snarare jag o så har jag skrivit ett brev till mina barn! Åh... jag saknar verkligen dem! Jag längtar till hösten, faktiskt!
Irriterad
Jag känner mig dum när ja sitter på datorn en liten stund o hon tittar bara på mig. Jag känner mig stressad, men att hon själv kan sitta i timtal när jag sitter o försöker göra annat, läsa tidning, skriver lite tankar på ett papper eller måla, ja jag försöker få tiden att flyta iväg så jag kan ha min dator tillbaka, gah, det går mig på nerverna. Bara nu när jag har skrivit detta inlägget så har hon stört mig typ tre ggr, men men. Det får la gå. Kanske är jag för snäll, suck!
Mycket rörelse
Nu när jag sitter på en jättebra plats o väntar på mitt plan, ser jag en grupp med pojkar. Tyvärr går dem nu, men det positiva med flygplatser är alla rörelser. Det finns så många människor i rörelse som ska någonstans. Varje människa som är här är en egen individ, med egna drömmar o längtan att komma någonstans. Kanske längtar man att få komma fram, eller bara för att flyga eller helt enkelt längtar till att få komma hem igen.
Killarna i gruppen var skitsnygga! Herre jisses! Tyvärr skulle de åka till Nashville :/ Men men, det kanske sitter en hotish jämte mig på planet, fast helst önskar jag att jag får sitta själv.
Reagon Airport är en liten nationell flygplats, eller ja jag kan väl inte säga att den är lite, för jag har bara sett en liten del av flygplatsen. När jag kom fram med metro så var det så tyst o så harmoniskt. Det var inte precis stressen som man brukar känna på flygplatsen. Jag tror de till o med spelade lite lugn musik. Helskön känsla. Jag måste verkligen skaffa mig lite harmonisk musik. Det är så nice att lyssna på.
Alla människor runt omkring mig får mig at undra. Alla har ett eget liv, egen lycka samt beskymmer. Det är här sommman får sig en tankeställare. Det finns så otroligt mycket människor o alla är speciella. Alla har ett speciellt värda, det är därför vi är här. Ja det är i alla fall vad jag tror. Vi är här för att ett syfte o vi är här för att lära oss något. Även om vi inte kan komma ihåg våra tidigare liv, då jag tror på sånt, tror jag att ting rån tidigare liv följer med en.
Det är egentligen här man får en paus, men tror det är en evig väntan på att flyget ska gå, men det är en paus i livet. Du kan inte ändra något. Du kan inte ändra att du kom för tidigt, du kan inte ändra på när flyget går, du kan bara vara. Att ta denna tid att iakta andra människor o tänka på sig själv o sitt egna liv. Lite filosifi blir det. Ibland kraschar plan o alla de människor som omkommer i dessa olyckor satt just på en flyplats o väntade. Gud va hemskt! Gah, en väntan på att livet ska dö! Nej nu får jag ändra perspektiv! Hm, det är inte ofta plan kraschar, en på miljonen eller vad är det? Alla borde egentligen åka med mig, bli en turkvinna på flygplanen, för är jag med, klarar man sig till sin destination helt säkert. Det är så att jag ska bli 105 år. Det är ingen som har sagt det till mig, utan jag bara vet det. Gud jag tycker synd om mina barn o barnbarn o barnbarnsbarn. Kanske till o med barnbarnsbarnbarn. Det blir ett långt led.
Att sitta med ett leende på läpparna när man skriver gör att man dra till sig människors uppmärksamhet. Till ex står det en man i kostym min kikade lite på mig, när jag fick ögonkontakt med honom log han. Det sitter en annan kostymnisse jämte mig, ett säte emellan oss, han tittade lite innan när jag skrev med. Jag tittar omkring o alla har så otroligt mkt bagage med sig. Jag kan förstå att de har med sig det in i planet, det kostade hela $20 att checka in det, helt idiotisk om jag får säga det, men att de kan packa så lite. Iofs vet jag inte hur länge de ska vara borta med jag ska vara borta tills nästa onsdag o jag fick knappt igen min väska. Något jag ska lära mig i detta liv är att packa o hålla koll på min ekonomi, stora Oops ;)
Varje människa som är här ser olika ut. Allla har ett eget speciellt utseende o alla har olika hållningar. Vissa är här själva, visa har sina barn o visa är som jag, ensamma. Är detta kanske den bästa chansen att lära känna några andra? Vem vet. Kanske den rätta kärleken finns här med. Ja de filosofiska tankar bara forsätter.
Nu är det en halvtimma kvar tills det är dags att boarda, kanske dags att stänga ner o göra sig redo för uppropet!
Ha en underbar dag/kväll vart nu befinner er i världen kära läsare.
Love CL ♥
Flygplatsen
Jag såg alltid flygplatsen som något glatt o fylld med äventyr. Att jag har blivit lämnad på flygplatsen har aldrig varit problem. Även om den som lämnar mig fäller en tår så är jag glad som ett barn på julafton för jag vet att jag ska på äventyr.
Men enda sedan jag lämnade Tiia med Vilma o Monica har flygplatserna blivit en mörk plats för mig. Det är här man skils från vänner. Två tuffa gånger har jag fått lämna två vänner på flygplatsen o gudarna vet bara när jag få se dessa två änglar ingen. Det värsta är att jag vet att jag kommer att lämna fler vid flygplatser o att jag själv en gång ska behöva lämna detta hem som jag lever nu. Det är ledsamt o gör så ögonen fylls av tårar.
Kan jag någonsin få tillbaka min lycka som jag kände när jag för första gången flög! Jag älskar att flyga, snarten den kilar i magen o landingen är som en stöt i hela kroppen som visar att man lever. En otrolig hastighet som flödar gör att spänningen höjs! Kommer jag få tillbaka min lycka att få vara på flygplatsen? Kanske den gång jag äger en ett eget litet plan som man ta mig vart jag vill när jag vill....!
En tår av kärlek till Tiia o Frida, två sanna vänner jag har skilts från, men jag drömmer om den dag vi ses igen. Kanske är det dem som behöver möta upp mig på flygplatsen så glada minnen kan skapas....
Nu bär det det av!
Jag älskar havet, jag älskar solen. De är två saker jag kommer ha. Jag är lite nervös att stanna hos Vanessa värdfamilj, föräldrarna tycker verkligen om mig, ingen aning varför eller hur. De har bara träffat mig två gånger praktiskt taget! Men de betalade för min biljett där jag ska betala en liten summa plus en barnvakt ev.
Resväskan är packat o handväskan fylld, nu ska jag bara komma på hur jag kan ta mig till flygplatsen ;) Jag flyger fån Regan, den nationella flygplatsen här i DC. Gud så nervös jag är!!! Gah!
På torsdag nästa vecka kommer Nona till mig o ska vara hos mig i två o en halv vecka, det är något att se framemot!! Saknar verkligen henne såsom jag saknar Panne o Frida.
Nähe, packa det sista, sedan får jag allt bege mig!
Kärlek
Kommentera gärna
Det är roligt med kommentarer så känn er aldrig dumma för att skriva en liten rad. Är lite nyfiken vilka som läser ;)
Tråkigare än jag trodde!
love
Hej Bloggen!
Idag är det en ny dag med nya utmaningar. Imorgon åker jag till Martha's Vinegard till min tyska kompis Vanessa. Ska bo precis vid havet i sex dagar. Jag hoppas att det är fint väder. Här i DC har det inte varit det bästa vädret sen i lördags. Det är molnigt o då kan man inte sola ju! Efter som Martha's Vinegard ligger lite ovanför NYC så är det det lite kallare, kanske samma bredgrad som Tyskland kanske o här i DC är bredgraden samma som Italien. Lite skillnad!
Dagens planer:
* Städa mitt rum
* Bädda sängarna till mig o Nonz
* Packa
* Träna
* Svänga in lite snabbt till Ulrika med filmen
* Betälla lite ny musik
Ja, jag tror det är en bra början i alla fall. Jag kan inte riktigt se hur vädret är men det skulle vara skönt att bara få ligga ute lite granna!
Kärlek ♥
Andra bloggar
Jag har precis sett The Haunting in Conneticut. En övernaturlig thriller som ska vara verklighetsbaserad. Eftersom jag är troende till "spöke" tog jag mig filmen nära till hjärtat. Överallt finns det sjuka människor. Hur kan man rista in bibelord över döda människorskroppar o skära av ögonlocken? Helt sinnessjukt enligt min mening.
Jag är inte mycket för skräckisar eftersom jag är så superrädd av mig o inte gör jag det lättare för mig när jag är ensam i ett fyrvåningshus, ja som liknar alla andra hus i alla skräckfilmer, en vind med massa saker o en källare, med ett utrymme med olika ting i, massa lampor. Trots detta litar jag på huset o jag trivs jättebra i det, så ni behöver inte bli oroliga för mig! Till skillnad från andra skräckfilmer fick denna filmen en mening eftersom den ska vara verklighetsbaserad. Man vet aldrig hur mkt redigören har redigerat den från verkligenheten men varför kunde inte allt i den vara verkligt? För att vi inte riktigt kan få ett vetenskapligt bevis på att övernaturliga krafter finns bland oss eller att alla inte kan se spöken?
Då frågor kommer till mig o jag sitter o funderar vandrar jag runt lite på olika bloggsidor, där två bloggerskor ha fastnat hos mig, MammaMelissa o 15år o gravid med tvillingar. Två okända kvinnor som skriver om sina liv, där ena har mist sina två tvillingar o den andra har precis fött två friska tvillingar. Att läsa om sorgen o om glädjen hos dessa två bloggerskor gör att frågorna inte blir mindre.
Drömmer jag om barn? Ja, emellan åt gör man ju det, men egna får man nog vänta med. Att vara Au pair o ta hand om två barn får det en att känna sig som en halvmamma. Jag älskar dessa barn jag tar hand om, men mer som syskonliknande kärlek än föräldrarkärlek. Jag skulle kunna göra vad som helst för barnen, vilket jag skulle kunna göra åt mina syskon o vänner med. Att offra sitt egna liv för andra är det många som säger, men när man verkligen kommer till situationen tänker man annorlunda säger många. Kanske kanske inte, det vet man aldrig, men mina känslor säger till mig att skydda andra med livet - Det är det rätta även om det kan kosta mitt egna liv. Moderinstinkt? Man kan göra allt för dem man älskar...
I alla fall dessa bloggerskor är två olika som sagt. Ena har mist, den andra har precis bildat familj med sin pojkvän. Varför kommer till mig. Varför är världen så orättvis! Hon som miste sina barn verkar vara en underbar kvinna med mkt kärlek att ge sina barn. Den andra bloggerskan är 15 där hela hennes framtid ligger att uppfostra sina två barn. Hon har nog fått höra det ena efter det andra om att hon är för ung för att få barn. Nu är det mer vanligt att man får barn runt 25 35, även äldre, men för mindre än 100 år sedan var man inte mycket äldre än 15 när man fick barn. Så är det i många länder fortfarande. Jag hade aldrig klarat av att uppfostra barn vid 15 år ålder men denna tjejen har också så mycket kärlek att ge sina två barn. Det kommer inte bli lätt, men vem har sagt att det är lätt att uppfostra barn? Jag ser ett otroligt mod hos denna unga mamman o en styrka som många andra inte har. Jag önskar henne all lycka
Båda bloggerskorna är otroligt starka som tagit mig med sina bloggar med storm!
MammaMelissa tar fram en verklighet man inte hör om. För mig är det nästan en självklarhet att barnen överlever o är friska o krya hela livet, med en släng av förkylning här o där, o snoret det rinner både till höst o vår. Den hemska sanningen att det är många som förlorar sina barn i missfall, under förlossning o tidiga åldrar, är något som man hör men som man inte lägger någon större energi på att lyssna på. Man tror för självklarheten att man ska födda friska barn när tiden kommer, men är det så självklart?
Jag blir mörkrädd då man ser allt det hemska som finns där ute i världen. Kommer jag någonsin bli redo att bli mamma? Jag har alltid älskar barn, jag älskar min systerdotter så mkt - 7 månader igår, men jag har alltid haft en inställning att jag aldrig ska skaffa barn. Jag vill inte föda barn till denna värld som finns nu. Trots att jag alltid har hört att jag skulle passa så bra som mamma har jag stått fast vid min tro att aldrig skaffa barn. Tills då jag drömde om en liten flicka o hon kallade mig för mamma, tills nu när jag lever hos en underbar familj som visar hur mycket man får av barn. Att ha egna barn är en del av livet, en del av sin lärdom här o nu. Att få barn är en gåva. Att barnen klarar sig o är friska är en större gåva!
Jag vill änga detta blogginlägget till alla mammor ute i världen. Speciellt till min egna mamma, min "andra" mamma K, min syster som är mamma, Mamma Melissa som är så stark att det är beundransvärt o den nyblivna mamman som är 15 år. Ni mammor där ute är underbara. Trots de hårde ord ni får av oss odrägliga barn så är ni underbara o starka!
Mycket kärlek
♥
En stolt CL
Brunchen hemma hos Ulrika var riktigt god! Blev bara så mätt att jag fick slå mig ner i soffan med L o titta på en film. Jag o L vilade oss lite framför filmen. Barbie så klart! Ulrika trodde att det var R som hade köpt den nya till L men L sa att det var mamma som hade köpt dem. Hmm, ja, vad ska man tro?
Stolt nog så vågade jag åka till gymmet vid två! Usch, jag var så nervös trots att jag har spänderat mest tid där än någon annanstans än i huset! Jag har som sagt inte tränat på fem veckor o jag var jätteduktigt i våras men alla pounds är tillbaka! Jag är lite "rädd" för visa tränare med. Haha, rädd kanske inte är det rätta uttrycket, men ja, Svårt att förklara. Har jättebra kontakt med tre tränare på gymmet, men ja, jag skäms för att jag inte varit där på fem veckor o har gått upp några pounds med! Det är det som stör mig...!
Jag hann inte ens vara på cardio i en minut innan min personliga tränare Sam kom fram o hälsade o det finns bara ett ord! SHIIIIIT var snygg han har blivit! Okej, det var lite fler ord än ett ;) Sam har alltid haft lite skägg i ansiktet, o lite vita hårstrån i sitt svarta hår på huvudet, men idag var det avrakat, allt skägg o håret var nyklippt! Wow, jag fick världens chock när jag märkte detta! Jag har faktiskt den snyggaste o yngsta tränaren (29 o manliga) på hela gymmet! Wow, bye bye Bart :P
Jag körde lite cardio o lite mage, sedan fick det vara. En o en halv timma var jag på gymmet. Jag är så otroligt stolt o nöjd med mig själv. Det är ju hur nice som helst att träna, det kan ingen säga emot. Visst det är jättejobbigt emellanåt, nästan så tårarna rinner med svetten, men som man känner sig efteråt, helt nöjd o stolt o fräsch! Ja, livet efter gymmet är härligt. Jag är så fylld med positiv enegeri igen!
Smile
Godmorgon
Godmorgon Bloggen!
Det blev lite senare än vad jag hade tänkt mig igår, straxt efter fyra somnade jag igår. Jag var inte alls trött, sedan det här med Netflix (kan se filmer direkt) gör det inte lättare för mig! Jag fastnade för Little Girl. Jag har för mig att jag har läst eller sett filmen tidigare. Den är faktiskt jätte mysig. En otrolig stark syskonkärlek o stark familj i sig. Det är den relationen som man önskar man hade med sina föräldrar o syskon!
Jag vaknade redan runt sju o redo för dagen men så har jag på airkonditionen för det blir så supervarmt annars o när jag tog bort täcket o märkte hur kallt det var, kröp jag in i täcket igen. Sähär har jag hållt på hela morgonen! Hela otroligt! Ikväll blir det att jag lägger mig vid elva! På onsdag blir det Martha's Vinegard o då kan jag inte sova så länge som jag gör här!
Jag fick nyss ett mess från Ulrika som påminde mig om lunchen. Igår sa jag att jag kunde svänga in till henne efter jag hade varit på gymmet, men efter att jag ändrade mina planer (som vanligt på de sistonde) så tänkte jag ta gymmet lite senare, host host! Men nu har hon sparkat mig i rumpan. Först brunch (lätt sådan) o sedan gymmet! Det kanske är så att man få se sin tränare Sam! Gah!!!!!
Vi ses senare bloggen =)
♥
Le Weekend
Hur har eran helg varit?
Min har varit väldigt lugn, på ett bra sätt förstås! Jag har egentligen tagit det orimligt lugnt sedan Frida åkte. Det är som om allt bara lämnade mig. Min lycka, min glädje, min ork - ja mitt allt!
Men i alla fall helgen var det jag skulle berätta om. I fredags var jag ju lagom rolig, så jag spenderade hela min dag framför datorn, NCIS så klart! I lördags så kom både Niina o Ulrika över. Vi, eller jag o Niina. Jag kan säga att Ulrika lär nog inte sola på ett par år såsom hon brände sig när vi var i OC. Nu är hon inte röd i alla fall, men hon fjällar så att det blöder! Jag kan tänka mig att det gör ont! Ja, så Ulrika satt i skuggan o läste en bok, jag låg i solen (bloggade emellanåt) o Niina låg på magen o läste tidningar. Självklart var det bara jag som badade! Jag skvätte lite, men bara lite ^^ Inte så mkt att Ulrika gick in o satte sig.
Valet var att åka till en pyjamasparty hos Ian eller om vi skulle gå på bio. Lagom trötta efter att ha varit i solen hela dagen (det tar verkligen energi, jag förstår inte deta - sol o shopping, resa sömndosen) så blev det BIO! Vi såg Ice Age 3. Ice Age är filmer för sig själv! Sedan drog vi till en italiensk restaurang. Jag älskar den så mkt, men vi hade en otrevlig servitris! Väldigt synd!
Söndagen låg vi alla till sängs länge. Niina drog o shoppade medan jag blev kipnappad av Ulrika, efter att jag hade fått göra i ordning mig. Vi åkte på bio igen, så klart! Helt underbar helg som sagt, men en lugn sådan!
Idag såg vi Harry Potter o halvblodsprinsen. Väldigt bra, det känns som man kom hem igen. Alla kända melodier som man är uppvuxen med o alla kända ansikten. Ja, alla goda barnminnen kom tillbaka!
Nu kanske man ska sova, snart två är klockan. Suck, att jag har vänt på dygnet som jag har gjort!
Godnatt
Antivirus - BULLSHIT!
Jag kom på att jag precis hade kört mitt egna virusprogram då o startade om mitt egna. Medan Personal Antivirus hade hittat 20 olika virusprogram hade mitt inte hittat något! Datorn var suger seg o jag kunde inte göra något, så jag stängde ner alla program, även antivirusprogramen.
Jag får höra att jag ska följa de känslor som jag får, o eftersom Personal Antivirus inte kändes för bra gick jag in o sökte på google (jag älskar verkligen google) o fick fram det här:
Personal Antivirus (PersonalAntivirus) är ett falskt spion program borttagnings verktyg. Personal Antivirus beter sig på ett aggressivt sätt. Personal Antivirus visar falska spyware detektioner rapporter som skall hota användarens dators system. Detta program försöker att skrämma dator användaren till att tro att deras dator kan vara i stor fara, det kanske kan sedan hjälpa till med att användaren köper den "Fulla" versionen av Personal Antivirus för att eliminera hoten. Personal Antivirus installerar sig själv på användarens dator med hjälpen av en Trojansk häst eller så kan det bli ned laddat manuellt genom att besöka vissa hemsidor. Personal Antivirus kan också försämra användarens dators prestanda och visa störande pop-up meddelanden innehållande olika annonser. Internet användandet kommer definitivt inte att förbli ett nöje med Personal Antivirus installerat på användarens maskin. Radera Personal Antivirus så fort som det går.
Ja, så nu har jag raderat allt som gäller med Personal Antivirus o kommer bara att använda mig av mitt egna skydd! Det är det jag litar på!
Så till er läsare, se upp för Personal Antivirus!!!!
Jag bara avskyr människor som lägger tid på att förstöra för andra!!!! Väx upp j****a virusskapare!
Lagom uttråkad!
Blääää......
Hur blir kvällen?
Själv ligger jag fortfarande ute vid poolen. Ulrika o Niina har kommit förbi. Vi åt glass innen, Ben&Jerry's is the shiiit! Älskar verkligen glass!
Vi vet inte rikigt vad vi vill göra ikväll. Kanske gå till Ians pyjamasparty, vilket jag tror skulle vara hur nice som helst, eller om vi ska gå o se en film, ev Ice Age 3. Ja, svårt att bestämma sig....
.
This is me! Who are you =)
Radiostation
När man ligger ute vid pool är det alltid något som saknar! Musiken! Kan man bli mer tokig? Tur så visade Nona mig hemma i Sverige att man kan göra sin egna spellista på youtube (om man är medel) o det var ju ett bra sätt, men jag förstår mig inte på hur man kan få den att gå runt, suck!
Tur så har man andra kompisar här i DC som kan allt med musik o har hur nice musiksmak som helst o då pratar jag självklart om Monica! När hon var här i torsdag så lyssnade vi på musik via hennes blackberry o det visade sig så att vi lyssnade på en radiokanal utan reklam (det är storslaget här i Amerika). Sidan heter Pandora där du själv kan skriva vilken artist eller musik du gillar så skapas det automatisk en spellista för dig. Helt nice!!!
Så nu är mina dagar vid poolen räddad - Good music, nice weather and the pool, this is my summer 2009
♥
Shopping!
Det finns hur många jäkla märken som helst kan man välja o shoppa (beroende på hur mkt man vill lägga). I Sverige måste man nästan åka till de stora städerna för att komma i kontakt med de stora märkerna. Själv är jag ett stort fan av Gucci, Victoria Secret o Guess! Guess o Vicoria Secret är väl inga prisklasser jämförelse med Gucci, men jag har bestämt mig för att köpa en väska från Gucci, det kan gå på runt $1000 men det är det värt tycker jag.
Jag o Frida var o shoppade loss i tisdag o då blev det mkt Guess, som sagt, jag älskar guess! Det är inget överklassigt o inte överdrivet konstigt mode på de heller. Jag köpte en väska, ett par solglasögon, armband o ett par flippflopp. Not bad ass at all!
Att bo o leva det liv jag gör nu är att leva i en prinsess värld egentligen. Att vara domastriv employee/nanny/bbs/aupair kanske inte är det bästa, men detta är nog det bästa jag har gjort i mitt liv. Min värdfamilj är underbar, lätta att göra med, kommunikationen suvären!
Räknar man på min lön så har jag bättre betalt här än vad jag hade hemma i Sverige. Ja det låter lite otroligt men det stämmer. Jag har mat o boende o bil betald här. Visst, jag kanske tankar ibland men bensinen är som sagt två tredjedelar billigare här än hemma i Sverige. Så det jag hade kvar efter alla utgifter var betalade hemma i Sverige har jag bättre betalt här.
Att ha allt så nära o bra blir man lätt bortskämd! Jag håller just nu på att byta ut min underkläderlåda till bara Victoria Sectret. Jag har inte känt på något bättre. Haha en rolig kommentar Frida sa när hon skulle testa en BH på VS var: "Jag vill gärna ha ilägg i för att de ska se lite större ut!" Mitt svar var bara Testa den först! Inne i provrummet hör man "Shiit, vilka boobs man får. Åh var sköna de här!"
Jupp sanning upp till himmeln, VC är experter på underkläde! Frida kom dock ut i sin gamla BH men i nästa affär bytte hon till en av sina nya BHar o ytterligare en klockvaken (klockren!) kommentar: "Välkomna tillbaka!" Haha, min Frida!
Så flyttar jag hem till Sverige igen då blir det att spara pengar i månader för att att åka o shoppa sönder mig i Paris eller London! Varför lägga pengar på det alla andra har när man kan åka en weekend o köpa en hel ny garderob för 5 000 10 000 kr? Det är inte så att jag bojkottar affärena i Sverige, jag älskar H&M här, men inte hemma!
De största missarna Sverige har är NADA STARBUCKS o NADA VICTORIA SECRET! Pinsamt egentligen....
Lördag
Nu är det bara fem o en halv vecka kvar tills jag börjar jobba igen! Då betyder det att jag har haft semester i fem o en halv vecka! Wow, tiden den springer verkligen iväg...
Iofs var jag hemma i Sverige i två veckor sedan har min Sis varit här i tre veckor o nu har jag varit själv i snart 72 timmar. Ja tiden den bara försvinner. Jag som tänkte att jag skulle vara duktig nog att gå till gymmet, men icke! Jag blir lite sur på mig själv för att jag inte går o främst egentligen för att jag inte går upp på morgonen! Tio idag! Gah, jag borde vara uppe kl nio, men det känns som om jag inte har något att göra, men det har jag - GYMMET! - Nej nu får det bli skärpning här!
How it that girl?
Ja när jag målar så sätt många tankar igång. Något jag ser i bilden är en ensamhet, nedstämdhet men otrolig vacker. Hur jag än gör så blir bilden aldrig lycklig! Gah, det gör mig tokig.
Det är inte så att jag bara kan sätta mig när som helst o måla bilden av flickan. Det måsta komma av sig själv, ungefär. Skulle jag sätta o måla när som helst, blir det typ dåliga sträckgubbar! Helkonstigt. Vem är denna flickan som jag målar av? Frågor som bara mitt inre kan svara på. Kanske borde göra en rejäl rensning o klarna upp saker i mitt liv....
Min älsta syster är ryssligt bra på att måla, skapa saker ur ting, sand som snö. Hon är en äkta målarska. Jag minns när jag var yngre hur avis jag var på att hon var så duktigt på allt. Måla, spela piano, kunde kommunicera med killar. Ja allt!
NCIS
Jag har då inte gått till gymmet idag, inte heller har jag gjort något nyttigt!
Idag har jag praktiskt tagit bara legat i sängen. Tur nog så var jag duktigt o körde Vilma o hennes bror till flygplatsen, som jag nämnde tidigare. LA, åh, jag vill dit med! Men den tiden den kommer snart den med ^^
Jag tror jag har sett 10 12 avsnitt tror jag! Gah, de tar ju aldrig slut! De ska visst vara 25 avsnitt på säsong 6. Jag kan inget annat än att säga att jag älskar serien! Tony är so hot o Gibs är så isig, fast jag tycker nästan han har börjat smälta lite. Faktiskt! Ja, säsongen är helt underbar. Fast jag kan inte riktigt förstå människor som kan se en serie i ett. Jag känner att jag har börjat tappa det lite. Uttråkad om jag säger så! Kanske dags att stänga av o lägga sig.
Jag har tänkt att kanske åka till OC i morgon. Skulle vara underbart, men något skulle saknas. Suck....
Gym eller inte gym!
Nej nu måste jag faktiskt upp. Jag kan inte förstå hur skön denna sängen är. Hmm.. Ska köra Vilma o hennes bror till flygplatsen, de ska till LA över helgen. Jag är något avis faktiskt! sedan få ja se om jag ska till gymmet.
Huset larmat
"Sista gången jag såg farmor, sa hon hej då! Jag sa till henne att vi kommer ses nästa sommar men hon sa nej. Visst kommer vi ses nästa sommar, sa jag övertygat. Nej, sa hon igen. Snoken har legat på stenen!
Tre månader senare gick hon bort.
/Historia från min moster, midsommar
Min släkt innhåller mycket mystik o intressanta saker. Det visade sig i sommar när jag var hemma i Sverige att man kopplade min gammelfarmor med snokar. När någon gick bort i min gammelfarmors omgivning kom det en svart snok med gula fläckar runt huvudet o la sig på stenen utanför huset.
Det konstiga som jag känner är att jag har haft en otäck känsla de senaste dagarna, innan Frida åkte hem o igår kom känslan tillbaka. Kanske är det en noja över att vara ensam, vem vet.
Fast det är rätt skönt att vara själv, fast jag kommer inte i säng i tid, helt klart. Nu är klockan snart halv tolv. Dags att gå upp kanske!
Mon and I
Det är skönt med sol, man blir lite gladare o det skönt med sällskap med.
Dramatiken som följer en
Att vara en del av mitt liv är inte det lättaste kan jag säga! Mina vänner har inte haft det lätt eller inte heller min familj. Ja jag som lever det, ja, det är inte himla lätt heller. Jag undrar vad jag har fått allt ifrån. Efter som jag tror på liv före detta kan man ju verkligen undra vad man har varit. Helt klart tror jag att jag har varit snorrik så som jag spenderar nu, säkerligen häxa, alltid trott att jag har varit prostituerad (fråga mig inte varför, men det känns som det!). Ja jag har nog gjort mkt dumt i minna förra liv, såsom jag har gjort i detta. Men det är ju av sina läxor man lär sig kunskapen!
Efter Frida, min sis, åkte hem igår, har det varit tyst i huset. Jag hade tänkt att jag skulle träna igår o idag, men jag har bara inte kommit iväg. Det var som allt bara svartnade för mig. Saknaden är så sjukt stor. Det kan vara rätt jobbigt att ha någon inneboende hos sig en längre tid, men det har fungerat så bra mellan oss. Även om vi har bott på varandra så har vi ändå haft möjlighet till liten egen tid. Jag önskar så att mina drömmar slår in så at tFrida kan komma över hur ofta hon vill! Egentligen alla mina vänner som jag har hemma i Sverige!
I alla fall har jag inte gjort så mkt. Jag tittade på tre filmer igår, det var allt jag gjorde. Jag fick inte i mej någon mat, trots att jag tog fram det. Det är ingen fara med mig, jag har bara kommit in i en dvala känns det som. Där tiden bara flyter sakta förbi. Tankar kommer o går, visa tänker jag mer på än andra. Minnen från mitt liv från Sverige kommer o jag känner stor saknad till alla dem jag älskar där. Ändå är det något som får mig att inte återvända. Jag tror det är dramatiken o mitt liv o alla de problem som fanns där, är avslutade o avklarade. För min del, men jag vet inte med andra. Det finns visa människor som jag aldrig mer vill se där hemma i Sverige. Jag har ingen som helst glädje av det. Det är dessa känslor som gör mig förvirrad, ledsen o kaotiskt i mitt tänkande. Den flickan som växte upp i det lilla samhället i Småland är inte den unga kvinnan som lever ett lyckligt liv i Washington DC.
Att inte veta vad man vill i livet gör det inte heller lättare. Jag trivs så bra med mitt jobb här o jag trivs med min omgivning. Det är här som är mitt hem nu. Att återvända till Sverige, som är så litet gör så att det kryper i kroppen! Jag vill inte tillbaka till Sverige, inte än. Jag är inte redo. Den kvinnan som utvecklas här är inte redo att återvända. Flickan som växte upp i dramatiken finns fortfarande kvar, o kommer alltid göra, men att finna en balans mellan flickan o den unga kvinnan är något som en själv måste göra. Att återvända dit alla tror att de känner en, sett en växa upp, sett ens misstag, sett ens framsteg. De tror sig veta vem man är, men hur kan de veta, när en själv knappt vet vem man är!
Jag vet att jag är en äventyrare o jag älskar utmaningar, så som mattetal till att göra mig förstod hos en okänd. Att testa vingarna o flyga högt upp bland molnen, ja det är jag. Jag är dramatiskt, jag är en drömmare o jag är jag!
Jag älskar mina vänner hemma i Sverige, men jag älskar inte mitt liv hemma i Sverige. Jag älskar mitt liv här i DC o jag älskar alla människor som jag har runt omkring mig här. Det är här jag är lycklig o det är här fröet till något stor börjar gro. Alla dessa tankar för att man tänker tillbaka på det som varit.
Alla framsteg, alla man har gjort lyckliga samt alla man har gjort olyckliga, alla misstag som gjorts, har gjort mig till den jag är idag. En ung kvinna, som testar sina vingar i ett annat land...
♥
Saknar sin flikka!
Det känns hemskt att Frida har åkt! Det är helt tomt utan min sis, men vi ses snart igen. Not ocean or gods can break us!
♥
Mindre än 24 timmar är jag själv...
Även om jag inte visar det är det som tusen hugg i mitt hjärta. Snart åker min bästa vän, min sis ifrån mig! Det har varit tre underbara veckor, helt klart. Det känns svårt att inte veta när vi ses igen. Nu går vi verkligen två helt olika vägar av våra liv, men trots detta vet jag att äkta vänskap håller genom allt.
Not even the Gods can break our friendship!
Frida har sprungit runt o packat tror jag nu. Själv har jag bara suttit i soffan o glott in i datorn. Jag kan inte göra annat. Jag känner mig tom, helt tom. Det är som om min kropp inte gör som jag vill. Jag känner att jag kan inte springa runt o hjälpa henne för då bryter jag ihop. Jag måste klara det till flygplatsen i morgon. Jag är en kämpe o jag ska klara det. Det verkar iskallt, men det är det inte menat till. Jag vill se denna tiden tillsammans som något lyckligt, minnen för livet, vänskap genom vårt o torrt. Vi kanske inte ses på några månader, vem vet, kanske ett år. Jag vill inte ens tänka på det. Tiden här för mig bara försvinner, snart är jag ju trettio typ!
Det är inte farväl vi säger, vi säger bara, vi ses snart igen!
♥
Alldeles försent
Nu är det nog dags att försöka sova,
Godnatt ♥
Hej Bloggen!
Snart ska Frida åka hem, jag vill inte prata om det! Det är för jobbigt! Vill inte gråta när hon är här för jag är så glad över att hon är här! I alla fall ska vi till Pengaton City, ett jättestort köpcentrum på fyra våningar o mega många affärer! Det är så himla fint!
Eftersom pengar är lite under det vanliga så får jag bara köpa ett par flippflopp o läppglans. Suck, inte kul men inte kul att inte kunna leva resten av månaden. Det kommer mer shoppingdagar, helt klart! Idag är det Fridas dag =)
Hörs senare,
♥
Friends are the best in whole World ♥
Jag vet inte var det är med mig! Bär jag på en förbannelse eller vad?
Det känns ibland att det goda inte ska finnas hos mig. Det är vänner som jag tänker mest på då. Jag vet inte hur många jag har misst genom livet, hur många jag har bråkat med, hur många jag har sårat o hur många jag saknar. Det är konstigt. Det är som att jag drar till mig människor men samtidigt har jag en tendens att såra dem som jag håller närmast. Är det för att skydda dem för något, jag vet inte. Suck, det är bara jävligt tungt ibland.
Vänner är ett av det finnaste jag har o jag verkligen menar det, alla de vänner som är i mitt liv betyder så himla mkt, fast att det kanske inte syns. Jag har svårt att visa visa känslor, jag döljer något som jag inte vill visa för någon, inte ens mig själv. Suck om jag bara visste var de var!
Livet är inte lätt, det har jag märkt med mitt berg-o-dalbanaliv som jag har levt! (Nu är det inte lika farligt, ganska jämn våglängd måste jag säga!) Det kan mina vänner intyga.
TIll er alla vänner där ute, gamla som nya. Ni betyder allt o ni är som en familj för mig. Ni vet att jag är lite galen men det är ju jag ;) Tack för att ni finns vid min sida, vått som torrt. Det är det vänner är!
♥
Hej Bloggen!
Jag är verkligen hur kass som helst på att skriva, det är precis som det tar stopp någonstans! =/ Idag har jag varit i Ocean City, tre timmar från DC ungefär, o det är hur vackert som helst. Synd bara att det var så många gräsklippare där. Det är äckligt när de glor på en, de är så sliskiga! Blää! Äldre gummar borde ha bättre hyfs!
Det har varit sol o bad, varm sand o underbart sällskap. Det var jag Frida Ulrika o Niina som åkte. Sjukt trevligt umgänge är vi! Vi går alla ihop hur bra som helst, alla kan prata med alla. Man är ingen mittpunkt för att få alla nöjda utan man kan relaxa, precis som man ska göra när man är med vänner.
Vi har nog alla fått lite färg på oss idag. Jag har bränt näsan helt klart men övriga delar av kroppen har klarat sig trots den gassande solen. Kanske kan bero på att jag var mest i havet. Jag bara älskar vatten. Jag var nog en sjöjungfru i mitt förra liv, men tyvärr kanske de inte finns, vem vet, så då var jag nog en delfin ;)
Det var grymma vågor, haha så lätt road man är egentligen. Sedan grävde vi ner oss, i alla fall jag, Frida o Niina. Ulrika var den som tog kort. Se om jag kan få lite bilder som man kan lägga ut sedan :)
pusspuss♥
I just love the pool!
Mina fötter behöver verkligen få en liten fotbehandling! Jag har grymt ont i mina fötter! Jag fick skoskav första dagen av min MBT skor vilket gjorde att jag fick gå i flippisar i två dagar som har skavt sönder huden mellan tårna, det gör riktigt ont! Sedan har jag värsta stora blåsa under hälen så jag skulle inget annat än att hoppa på kryckor nu tills min vänsterfot är hel!
Detta gör ju även att jag inte kan träna, suck! Det är skittuft att bara ha kunnat tränat en gång på fem veckor! Men det får bli lite bättre med detta. I Augusti sedan när Nona har åkt hem ska det bli seriöst med allt. Viserligen kan man väl börja med maten nu ;) haha! Frida o jag får sälta nu de sista dagarna hon är så som vi har slösat massor massor med pengar ;) Haha nä så farligt är det kanske inte!
Bad o sol o nice sällskap! Kan en fredag bli bättre ?!
Sweet home!
Jag var rejält slut efter våran resa o vaknade inte fören halv ett! Halv ett! Helt sanslöst. Det är Frida som ska ligga o sova fram till dess ;) Vi har haft en lugn morgon, eller det kan man inte säga. En lugn början av eftermiddagen. Vi hade inget bröd hemma så hey lets bake! Hmm, det blev inte så bra. Haha! Gumman, det är lugnt! Det var gott med hamburgarbröd med!
Idag blir det nog att ligga vid poolen o njuta. Ikväll så får det bli hemmafest i Baltimore. Mycket spännande!
NYC
Nu sitter jag på bussen hem till DC från New York City! Det har varit en magisk upplevelse, där det har varit hyfsat tidiga morgonar o sena kvällar. Det bästa är nog att jag fick uppleva staden första gången med min BFFE Frida...! Vad kan man mer säga än att NYC är magiskt! Verkligen det är det. Jag tror det är en stad som man antingen hatar eller älskar. Som ni förstår är jag den som älskar den. Trots att vi har spenderat lite över 200 dollar på shiit (BOKSTAVLIGEN!!!) så är det inte de småsakerna som kommer förstöra min syn på staden! =)
Vi tog en busstur där man fick allt möjligt med. Själv tyckte jag det var dyrt med 30 dollar för en rundtur i DC men det är fasiken billigt i jämförelse till NYC! Helt klart! Vi betalade 54 dollar/pers men vi fick en hel del. Tur att man är blond emellan åt kan jag säga.
I detta "busspaketet" fick man två olika busstursguider i NYC, en kvällstur, båt till Frihetsgudinnan (ja vi har sett henne ^^ Fast var liten hon var!) o gratis inträdde till några museum. Det var en hel del saker på biljetten. Vi tog tyvärr bara bara ena busturen i stan [Vi hann inte med den andra pga av en FJFH till en tjej som sålde oss en ompysslingstimma hos en frisör. Inte mkt tal om detta för det gör mig vansinig o vilket J bedrägeri!!! Iaf jag har lärt mig att man ska inte betala något i förhand, inte prata med främlingar som vill komma fram o sälja något o planera! Något jag lärt mig hårt i NYC o som jag kommer få mer lärdom i US.] men vi fick i alla fall en inblick på downtown kan man säga. Tiden igår bara försvann men vi träffade tre norska tjejer som också blev lurade på samma hårsalong som vi åt middag med. Mkt trevligt folk från Norge!
Idag hade vi en ganska planerad dag o det har bara flytigt på hur bra som helst. Vi köpte våra biljetter igår som skulle vara i 48 timmar (bara bussbiljetterna egentligen) men med ett flytt att komma ner till båthamnen där våran guidbåt skulle gå ifrån till att stå i fel kö, till att prata jättevimselt med en informationskille till biljetter i handen! Det är lyx. Haha, det är bra att vara blondin o förvirrad ibland. Man ska egentligen inte vara förvirrad i NYC men där det bara finns massa turister o polismän o guider går det bra att agera lite lost ;) Trots att våra biljetter var en dag gamla så fick vi åka båten. Det var sjukt varm men helt klart värt det när vi såg frihetsgudinnan. Fatta vacker hon är, fast liten. Jag trodde hon skulle se mkt större ur. Iofs kan det bero på att alla byggnader i NYC är grymt höga som gjorde att hon såg så liten ut.
Vi tog oss även tiden att besöka där WTC stod o det blev en liten besvikelse hur det såg ut men att komma lite längre upp på gatan o se hur de tänker göra en minnesmoment till alla de som förlorade sina liv o en gegantisk byggnad mitt i allt gjorde det så mkt bättre. Jag o Frida har verkligen tagit kort på hur mkt saker som helt man aldrig riktigt fått en bild på oss tillsammans men idag kom det var en kvinna o frågade om vi ville ta kort på oss! TUSEN TACK, fast jag vet inte hur vi ser ut :P
Nu är det bara en o en halv timma kvar. Rätt lugn bussfärd tycker jag. Läst lite tidning o nu sitter o skriver här. Frida är la mer den som har panik över att åka buss. Allt är så "suck" jobbigt.
Det är rätt cool tanke att man är en av de få i vår vänskapskrets som har fått möjligheten att komma till NYC o jag säger bara det:
Ta chansen o åk. Antingen älskar du det eller så gör du inte det! Det är en chans som bör vågas ta! =)
New York New York New York!
Nu ska vi ner till Central Park o vandra lite o ta oss en matbit =) Kanske bio eller något roligt ikväll, vi får se..
Lilla Frida
Lilla Frida
Small roadtrip in US
Jag och min vän Frida har varit ute på en liten roadtrip i Maryland och Virginia. Det har varit den mest fantastiska upplevelsen på länge! Det har varit helt galet och jag är stolt att vi lyckades så bra som vi gjorde.
Jag har gått rätt mycket på känsla o Frida har suttit jämte nästan helt ovetande vart vi är på väg. Vi började med att åka till Ocean City och det finns bara ett ord som kan förklara den staden - WOW! Jag bara älskar det så mycket! Tyvärr hade vi inte mycket tid där, men vi får la åka dit över dagen innan Frida åker hem till Sverige igen. Det är en jättevacker stad men 2 miles lång vit strand. Snygga badvakter var det där med ;)
Sedan bar det av till Chincoteague. Det är en liten ö utanför virginias halvö som är ett naturreservat. Litet samhälle, där alla känner alla! Det var väldigt fint, men det kanske är ett ställe man åker med mamma o pappa o inte två partypinglor som jag o Frida är. Vi sov över där o var en liten stund på straden dagen efter. Det var riktigt fint o vi såg även delfiner, fyra stycken. Först trodde Frida att det hajar, haha gulliga Frida!
Eftersom jag hade fått en sån hemsk solbränna efter min tubtopklänning tänkte vi att hey, varför inte åka i våra bikinis? Ingen dålig idé! Förutom då att många tittade, verkligen tittade. Haha, men vem säger nej till uppmärksamhet ;) Vi stannade till helt oplanerat från början i ett samhälle som hette Jamestown tror jag. Verkligen en lite liten stad men en otrolig strand! Det var varmare i vattet än uppe på land o då var det 30 grader! Jag har aldrig frysit så! Helt konstig känsla. Det var en lugn strand. Inte stor, men lång!
Det var meningen att vi skulle stanna i ett lite samhälle på halvön o sova där, men det samhället var ingenting så vi åkte vidare. Över en fantastisk bro mellan halvön o fastlandet i Virginia. Det går inte förklara med ord hur vackert det var! Det måste verkligen upplevas!
Väl över bron stannade vi till på Virginia beach, det är en stad eller ja, jag vet faktiskt inte om det är det men jag tror det!Vi kolla in på ett Motel precis på stranden o de ville ha $160 för en natt. Det var vi inte riktigt redo att betala! Bara över gatan gick vi in för att kolla på Inn om det var billigare, det var bara $109 för en natt. Shiiiit tänkte vi, fast det kanske är de priserna på ett sommarparadis! Vi svängde in på en parkering o slog upp kartan. Två blondiner i en diplomat bil o en stor karta, haha inte konstigt att det kom fram folk o frågade om vi behövde hjälp. Vi tackade nej!
Jag slog på boende på gbs o fram kom det ett motel som man kunde kolla in tänkte jag. Tredje gången gilt, vi betalde bara $60! Helt nice!!! Viserligen var det ett hemskt o illaluktande rökrum vi fick men vi skulle ju bara sova där!
Vi slängde av oss kläderna o begav oss till havet. Fem minuter till den mest fantastiska stränden (eller det ligger mellan Ocean City o Viriginia Beach - Det är två helt olika stränder o båda är så otroliga!) där vi låg lite o badade. Sedan var det att göra i ordning oss för att käka lite mat!
Vi gick längs stranden först, sedan kom vi ju på att restaurangerna stänger! Shiit, inte igen! Vi satte oss inne ute på Timbaktu där vi blev uppassade som bara den. Helt otroligt hur svenska tjejer är popis! Våran servetris gav oss hans telefonnr, o vi mötes upp lite senare efter hans pass. De andra männen får man nästan säga, ville gå ut med oss också men vi dissade dem, oops sorry!
Windsor, som han heter, tog oss på en strandpromenad, till en bar o ut på piren. Där fanns det en indian som skulle visa Frida hur man fiskan o så. Tyärr fick hon ingen fisk men de var ett par grabbar som fick upp en lite haj. Det är nog det coolaste jag har varit med om. De är verkligen sträva på ena sidan o hur många tänder som helst. Finerna har även en konstig känsla!
Vi var ute till två halv tre någon gång. Det var riktigt trevligt, fast att killen var lite halvwied!
Planen var att vi skulle gå upp kl 8 för att gå till stranden o steka. Vi vaknade upp lite innan tio! Oops. Det blev en två timmar på stranden. Trots det brände jag mig så otroligt på ryggen!
Hemresan skulle vi åka genom Williamstown men som sagt, jag gick på känslan o svängde av o körde via Yorktown. Ett jättefint samhälle men vi stannade inte där så länge. Vi resonerade lite så att åka motorvägen ger oss inte så mkt så vi åkte småvägarna hem till DC. Jättevacker natur finns det här som man faktiskt inte tänker på. Att åka småvägarna o över alla dessa vackra broar, wow det är något som alla borde få uppleva någon gång =)
Väl hemma i DC var jag så sjukt trött o sov nonstop i 11 timmar! Sjukt skönt!
NEXT STOP NEW YORK CITY...
Utan internet!
Sedan har jag o Frida varit på en roadtrip, men det får jag berätta imorgon om tiden finns till! Nu är jag sketslut!!!
godnatt
