Flygplatsen
Jag såg alltid flygplatsen som något glatt o fylld med äventyr. Att jag har blivit lämnad på flygplatsen har aldrig varit problem. Även om den som lämnar mig fäller en tår så är jag glad som ett barn på julafton för jag vet att jag ska på äventyr.
Men enda sedan jag lämnade Tiia med Vilma o Monica har flygplatserna blivit en mörk plats för mig. Det är här man skils från vänner. Två tuffa gånger har jag fått lämna två vänner på flygplatsen o gudarna vet bara när jag få se dessa två änglar ingen. Det värsta är att jag vet att jag kommer att lämna fler vid flygplatser o att jag själv en gång ska behöva lämna detta hem som jag lever nu. Det är ledsamt o gör så ögonen fylls av tårar.
Kan jag någonsin få tillbaka min lycka som jag kände när jag för första gången flög! Jag älskar att flyga, snarten den kilar i magen o landingen är som en stöt i hela kroppen som visar att man lever. En otrolig hastighet som flödar gör att spänningen höjs! Kommer jag få tillbaka min lycka att få vara på flygplatsen? Kanske den gång jag äger en ett eget litet plan som man ta mig vart jag vill när jag vill....!
En tår av kärlek till Tiia o Frida, två sanna vänner jag har skilts från, men jag drömmer om den dag vi ses igen. Kanske är det dem som behöver möta upp mig på flygplatsen så glada minnen kan skapas....
