Sista kvällen inför flytten
Sedan till kvällen kom P över igen o hon höll mig sällskap när jag packade. Även mamma var med. Vi satt uppe vid TV rummer o tittade på melodifestivalen. Det är nog allt jag har sett av medoldifestivalen o det var inte mkt. P o jag pratade inte mycket. Det gjorde inte så mkt, det var bara skönt att ha henne där :) Saknar henne så fruktansvärt mkt o jag hoppas hon kan komma över :) skulle vara så grymt kul!
Kom i säng i ganska hyfsad tid faktiskt, redan kl tolv o utan problem kunde jag somna. Helt mysko, inga dramatiskta känslor hade jag.
Sista fredagen innan jag lyfter
Tiden bara spräng iväg o det var ändå mkt kvar att göra, men jag kände att jag ville säga hejdå till mina vänner.
Det var tal om att ta en trip till Borås. Vi gjorde en lite biltur sist jag skulle åka som au pair i Schweiz, men det vara bara runt i Värnamo. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det kom sig att vi åkte runt så, men trevligt var det. Det var tal om att jag, P, N, F o N skulle åka, men sedan kunde N inte för hon skulle på födelsedagskalas. Synd. Sedan kom det på tal att vi kanske kunde åka till Bambu i Bredaryd o äta gott, men P tyckte det blev för dyrt. Det är inte lätt att vara student, det kommer jag så väl ihåg. Det slutade med hemmakväll med pizza. Tyvärr kunde inte F komma heller. Hennes pappa hade fått magsjukan o den ville jag verkligen inte på planet eller drabbas av i Amerika. Suck. Blev inte alls som man hade tänkt sig, men det blev bra i alla fall.
N fick inte mina mess visade det sig. Hennes telefon hade hackat upp sig. Så pizzakvällen bestod då av mig, P o Z. Z kunde komma förbi o det var så trevligt. Vi frossade i oss våra pizzor o P o Z bara klagade på min pizza, Black and White. Tyvärr var den inte lika god som när jag åt den med F, undra varför flickor!
Först tog vi köket, sedan vårat finrum. Z bara la sig ner i kökssoffan o då blev jag avis o ville sitta skönt jag med. Vi satt o pratade o skrattade o hade hur trevligt som helst. Sedan när mamma o pappa hade tittat klart på TV gick vi upp o bläddrade på TV. Vi berättade även skräckhistorier o Z är kusligt bra på det! Vi sa hejdå vid två. Kände att jag behövde komma upp i lagom tid på lördagen o dona med det sista.
Det var sorligt o jobbigt att säga hej då till Z. Hon kom ju precis hem från sin resa o nu reser jag, suck. Det är inte lätt med dagens ungdomar. Haha!
Trots att klockan var över två på natten när de gick hem kunde jag inte somna så jag började städa lite i datarummet där jag sov. Jag kom i säng vid tre ungefär, men trots det var jag pigg o glad kl 8 på lördagmorgonen.
Sista dagarna inför flytten till Amerika
De sista dagarna handlade då om att rensa hela lägenheten, tömma den med möbler o kartonger med saker i. Några möbler fick A ta o andra fick mamma. De stora möblerna kunde jag o mamma bära ut på tisdagen o det var så tungt. Man borde verkligen fixa flyttgubbar nästa gång!
Sedan på fredagen fick jag hjälp av P med alla kartonger o så vidare, alla möjlig skit som skulle slängas. Hela lägenheten var tom på fredagen o det var så skönt! Det var bara städningen kvar o det gjorde jag på lördagen med mamma. Tack så mkt mamma för den underbart fina hjälpen jag fick av dig. Det hade jag verkligen inte klarat av utan dig! Är ju så otroligt mycket man inte tänker på att man ska rengöra när man flyttar. Tur att det bara var en två att rengöra. Bara den tog ju 6 7 timmar att städa ut! Suck. Mamma skickade hem mig när jag hade gjort i ordning vardagsrum o sovrum. Hon ville att jag skulle börja packa. Då var klockan halv fem på lördagen o jag hade fyra väskor varav man får ha två väskor med sig, 21 kg styck. Den som klagar på att packa för att resa några veckor har inget att klaga på. Jag packade mitt liv i två väskor - två väskor för ett helt år! Skämligt!
Tro det eller ej, fick jag ner mitt liv, mest kläder så klart, men även andra tillbehör som man vill ha med sig. Tyvärr fick jag inte ner några böcker eller porslin som betyder mycket för mig. Det är kanske de saker som gör att jag kommer hem till Sverige, how knows. Klockan var tio ungefär när jag fick stängt mina väskor, två stora tunga väskor plus en handvänska o en dataväska. Helt okej tycker jag.
Sammanfattningsvis kan jag säga att de sista dagarna innan min flytt till Amerika var fyllda med stress o saknad, tårar och svett! Trots detta är det värt det!
Sista dagarna på jobbet innan min flytt till Amerika
På något vis så ville jag inte säga hejdå till mitt liv i lilla Reftele så dum som jag var tog jag på mig alldeles för mycket jobb de tre sista vardagarna innan jag skulle åka.
Arbeteade delad tur på onsdagen, vilet betyder att man arbetar från 7 till 21 med två timmar rast och en sådan dag hinner man inte göra mkt för sig själv. Faktiskt första gången jag inte sov under de två timmarna. Fick lite handmassage o fotmassage av en arbetskamrat så jag vilade lite efter det. Sedan gick jag ner till affären o handlade lite mat så man överlevde hela kvällen.
På torsdagen arbetade jag kvällen, 16-21. Då hann jag ialla fall göra lite. Jag gick till dagis som jag hade varit på med ett kort o en ros. Visa att jag verkligen uppskattade att vara hos dem o att jag kommer sakna dem mkt! Fick stanna lite på en avdelning, helt mysigt! Tack alla mina arbetskamrater från dagis - saknar verkligen er!
Fredagen var det bara ett kort morgonpass, 7-1330, men icke kom jag därifrån den exakta tiden. Stannade faktiskt kvar o sa hej då till de flesta. Lite jobbigt o ögonen kändes som de skulle svämma över att gråt. Solbacka, det har varit mitt andra hem i tre år och det kände sorgligt men ändå skönt att avsluta det kapitlet i livet. Jag har fått med mej så otroligt mkt o alla har givit mej så mkt! Saknar mina kollegor o gamla. They will always stay in my memory and will have a speciel place in my heart!
Tack alla mina underbara kollegor på äldreboendet i Reftele o de dagis som jag var på. Ni har alla givit mej något som jag kommer bära med mig i livet. Ni har lärt mig mycket som jag kommer ha användning i Amerika o i mitt liv. Jag känner en stor saknad efter er. Det finns nog inga bättre lyssnare till mina kärleksproblem. Tur nog är det rätt svalt på den fronten nu :)
Urklipp från min gamla blogg
Jag har fått ett jobb som au pair i Washington DC och jag börjar åker redan 1 mars.
Jag trodde verkligen inte att jag skulle åka som au pair igen. Never in my life, men det blev inte så. Jag sökte ingen familj, men familjen fann mej via U och jag ångrar inte en minut över att du har hjälpt mej med detta! Ni som verkligen känner mej vet hur mkt jag har drömt att få åka till USA och få bo där! Detta är min livs chans och jag vet att det kommer att gå bra! Det känns jättebra med mamman i familj och familjen i sig verkar helmysig. Det som gör att jag känner mej säker att åka är jag vet när jag kan säga nej. Fungerar det inte så kommer jag hem igen och då kommer jag börja studera. Då har jag gett det en chans, men som sagt, jag tror jag inte kommer tillbaka hem, detta året!
Ni som är mina riktiiga vänner - LE - och ge mej denna chans att få åka coh uppleva världen på andra sidan Altanten. Låt mig att utvecklas och låt mig få leva ett annorlunda liv. Ni kanske har sett att jag är rastlös i själen, det är dags för mig att söka nya utmaningar utanför de svenska gränserna, dit inga gränser ska nå.
Jag har varit så osäker men nu vet jag. JAG GÖR RÄTT! Jag vill bara börja packa o boka av på min långa lista med ting jag behöver göra innan jag åker (o den är inte kort ;S)
Jag tror nog att visa vänner kommer jag att säga farväl till, andra kommer jag säga; vi ses snart igen och jag tror att jag kommer återfinna andra vänner. Jag kommer att få en ny vetskap om mig själv och jag kommer lära känna andra människor och en helt annan värld där borta. Unna mej detta, räck ut din hand och hjälp mig att klara det! Det är inte lätt för mig att lämna er, det är det verkligen inte. Jag kommer sakna er så grymt mkt!!!
Älskade vänner, jag älskar, men det är dags för mig att följa min själs väg och möta andra utmaningar.............
