Första fredagen
Idag fick jag ett underbart erbjudande, av N. Föräldrarna har sagt att källaren är mitt ställe o att jag inte ska störas när jag är där. Jag är nog inte lika "stäng" på det. Är det så at någon behöver hjälp är det självklart att jag kommer, om jag är tillgänglig vill säga (vilket jag mest är). Så på mina timmar jag var ledig mitt under dagen kom N ner o frågade mig en fråga som rörde mig så:
- "Caroline, vad gör du?"
* "Inte så mycket. Skriver lite på datorn. Hurså?"
- "Jag har ingen att spela med. Kan jag spela med dig?"
Ler stort! *" Ja det är klart jag kan. Kommer om en lite stund bara!"
Oh, barnen är så härliga =)
En regel som finns i familjen är - Pizzafredag! Wow, vem kommer vara den rullande bollen till sommaren. Haha, ja förhoppningsvis så är det inte jag. M o jag gjorde hemlagade pizza, eller ja, det blev bara en o det var nog mest M som gjorde pizzan om jag ska vara ärlig. Jag tittar o iaktar,ooooh.
Lyckad som man är emellan åt så glömde jag min mobil i källaren o kom på det typ halv 8 på kvällen. Kan ni förstå att jag överlevde hela e.m. utan min mobil? JAG VET! Jag tror knappt det själv =) Jag hade då fått tre mess. Jag vet, lugn dag!
Det var meningen att jag o U skulle göra något denna fredag, min första fredag, men efter att ha läst alla mess så var det jätte peppt i första, lite sådär i andra o tredje, blää, hemmakväll typ. Fast man är ju klockren o lyckas smida järnet trots att det var rätt svalt o beslutet blev att jag - JAG - skulle åka o hämta henne o hon skulle sova över o vi skulle ta en trip till Georgetown. Just det, paniken där. - JAG- Nu var det ju så att U inte hade någon bil, vilket då betyder att moí ska köra. O jag har ganska ofta bil, lyxlyx, i know! Ja just det, paniken! - JAG - skulle då åka o hämta henne, det är mörkt, det är trafik (inte som skogarna i Reftele må jag säga) o människor o rödljus (är det något rött i skogen, bör du stanna o tvätta bilrutan typ!) o ja, jag kan bara fortsätta. Jag vågade inte fråga direkt ut angående bil o hela den biten, utan jag slingelfrågade mig fram men M knäckte mig.
"Behöver du bil att hämta U?" Ja, jag medger, jag tittade ner i bordet "Mm, jag tror det". "Kan du vägen nu tror du?" Här börjar utfrågorna typ. "Njo, jag tror det" Efter den meningen, lägg till mitt största leende..... plus lite osäkerhet, precis, där har du mig! "Oki, du kan ju ta GBS med dig!" "Tack M"
Skakningar kom, mm, helt klart, Jag sprang ner till mig o började fixa mig. Bio skulle det bli tänkte vi. När jag hade varit nere i två min kanske hör jag mitt namn. "Caroline, om du är klar om 5 min kan jag köra dig om du vill!" Jag kan inte säga att jag inte har det bra. U blev lite sur över att jag inte körde, men det kunde jag ta. Haha. Inte ens övningskör du blev kommentaren efter att jag inte körde, haha!
Kvällen var ju inte slut där o vi fick ta caben ner till Gerogetown o det var jag som körde, faktiskt! Men vad jag skakade o det sa jag till U, vilket jag inte skulle ha gjort. Hon är värre än mamma! Hon gör ett stort hål i bilen. Vem ska betala det i slutändan? O nej jag är inte så hemsk att åka med, utan hon är bara inte van vid att åka med, inte ens hennes mamma är hon lugn med, säger hon i alla fall. Det ända felet jag gjorde var att jag inte satte på lyserna på, ooops. My name is Caroline by the way and i´m Swedish, smile!
Trots att The Domastic Employee var ledig blev det ingen alkohol o ingen bio. När vi väl kom ner till Gerogetown gick vi bara upp till M Street, in på Starbucks (my favorite café) o jag fick min efterlängtade choklad. Ni ska bara veta hur besviken jag blev. De har bara tre olika sorter. Det kanske inte är min favorit längre, men jag har inte varit på några andra café så jag vet inte än. Sedan gick vi ner till floden o satt o pratade bara. Vi var det romatiska paret, haha!
Sedan var det att våga sätta sig bakom ratten igen o hem. Gick så smidigt. Tur att det var mörkt o att hastigheterna bara är 25 m/h.
Torsdag den 5 mars
Eftersom jag inte har vågat köra bilen än (bara från skolan o hem o det är bara några kvarter) så var M o N så snälla o körde mig till U. Sedan var det U som körde mot IKEA. Man har lite lyxlyx nu i början må jag säga ^^
På IKEA var det jättefint. Man såg saker man kände igen o som man hade haft i sitt förra hem o vad man har nu i sitt hem o så plockade man på sig lite med, bara lite för en gång skull. Köpte en sopphink (ett bättre ord?) o en filt. Sedan var det en massa gott godis i affären utanför. Det var inte med vilja, jag lovar, det var U mamma!
Det blev lunch på IKEA - meatballs helt klart. I Schweiz fick jag strips men här är de inte så onyttiga. Det var bara typ pulvermos med massa smör i! Suck, dessa amerikanarna. Ska inte ens börja diskutera om maten här..... än.
Kvällen var lika lyckad må jag säga. Ikväll fck jag min Welcome dinner. Den bestod av min värdfamilj o U med henne värdfamilj. Det var hur musigt som helt o barnen de lekte o ja, vad gjorde jag? Jag är ju någonting mellan de vuxna o barnen, så jag var lite med de vuxna o lite med barnen. N märkte tidigare på dagen hur kul det var att leka med tåg, o det måste jag medge att det var kul. N's har en tågstation som ett av mina dagis hemma hade. "Tåget kommer, tåget kommer!" Haha, minnen må jag säga.
Jag känner mig så välkommen både hos den familjen jag bor med o U's familj. Vi har verkligen kommit till rätt familjer o det är så skönt att slippa åka genom en förening!
Det finns nog inget bättre att somna glad o lycklig, godnatt!
Onsdag den 4 mars
Idag har jag fått arbeta så gott som hela dagen. Inte så farligt faktiskt. Det har varit mycket spelande o mycket byggande med lego det kan jag säga
Igår fick jag en eftermiddag med A och idag har jag fått en dag med N. Det var faktiskt inte helt fel!
Lika kallt ute men inte så mkt snö kvar som tur är! Så eftersom jag fick jobba hela dagen fick jag sluta redan vid fyra, vilket inte var helt fel. Jag bestämde mig då för att ta o komma ut lite. Röra på mig o vad gör inte mitt nya hem bättre än att jag har skogen bakom huset? Ja, ett litet skogsområde som jag tänkte utforska. M är alltid lika snäll o kolla på kartor o skrev ut en åt mig o telefon fick jag med mig med innan jag lämnade huset. Haha, alltid så omtänksam. Det var så skönt att komma ut o det var mkt folk ute i skogen o alla verkar ha sina hundar lösa. Vilken pli de har på dem!
Bjuder på lite bilder. Det blir säkert mkt vackrare när våren slår ut, eller vad tror ni?
Mitt nya hem
Detta är mitt nya hem i Washington DC
Visst liknar mitt hus något speciellt? Tagit hur någonting. Jag kan inte sätta fingret på det. U kände likadant. Men visst är det typiskt. När jag pratade med U innan jag åkte så var det 16 grader o jättehärligt ute, riktigt vårväder men jag tog visst med mig snön från Sverige, för visst ser det inte ut som vårväder på bilden.
Följande vecka var det riktigt kallt o jag hade inte packat ner vinterkläderna! Helt onödigt väder om jag må säga det!
Några frågor jag fick av en killkompis som jag har tänkt svara på. Har ni några frågor är det bara att skicka =)
*Hur känns allt nu? Det känns jättebra! Jag har kommit till en jättebra familj o jag har världens mysigaste egna lilla lägenhet, typ! Jag har ett rum o sedan ett vardagsrum med tv, video o DVD samt egen toalett med badkar. Det är gammal men ändå så trivsamt! Jag älskar det verkligen! M's mamma var över o hon har inrett det o hon har verkligen lyckats göra det så hemtrevligt o jag har en del IKEA möbler. Varför är det så att man gillar IKEA möbler när man är utomlands? Jag förstår inte detta!
*Hur går det? Det går bara bra. Familjen är jättesnälla o tar det lugnt med mig. Det är mycket att ta in o det sjunker sakta in alltihop. Barnen är obeskrivliga o vill gärna ha med mig i det de gör. How great isn´t that! Jag känner att jag verkligen har fått med mig så mkt från dagis som jag är så tacksam för, Tack alla =)
*Hur gick resan? Resan gick bra, men den är ju lagom dryg när man ska till något nytt. Det var en resa på 17-18 timmar ungefär, från att lämna huset i Reftele till att komma till det nya huset i Washington DC. Jag fick åka ett litet flyg till Köpenhamn sedan ett stort flyg därifrån till Washington DC som knappt var halvfyllt. Det var tur det i alla fall! Hade hur mkt plats för mig själv men ja, det är rätt drygt att flyga i 8-9 timmar i stäck, själv.
*Hur är familjen? Som jag tidigare har nämnt har jag kommit till en gudomlig familj. Väldigt jordnära, easygoing, sociala o jättetrevliga. Åh, jag blir helt tårögd när jag tänker på hur bra jag har det. Det går inte beskriva hur bra jag har det!
*Hur är jobbet? Att vara en Domatric Employee (nanny/au pair) är speciellt. Det är speciellt att jobba o bo på samma plats o när man en gång har flyttat hemifrån vill man inte flytta hem igen o det har man praktiskt taget gjort igen, fast ändå inte. Det är ett jättekul jobb som jag varmt rekommenderar alla som har tänke på det att göra det =) Jobbet för mej handlar om att göra lunchbox o hjälpa till på morgonen, städa o hålla rent efter barnen o vara med dem efter skolan tills föräldrarna är hemma efter jobbet. Jag har även en barnvakt i veckan.
För mig kommer detta året gå supersnabbt o jag kommer att ha så mkt med mig i livet =)
Måndag den 2 mars
Natten gick jättebra. Det är vanligt att man vaknar o vill gå upp. Jag vaknade en gång men envis som man är så tvingade jag mig själv att somna om. Det var inga konstigheter att gå upp tidigt på morgonen. Jag fick hoppa direkt in arbetet o det är la inte så dumt. Eller ja, det är väl inte riktigt sant heller för jag mest iaktog tycker jag.
Det som främst ska göras på morgonen är barnens lunchboxar o göra fint i köket efter frukosten. Sedan blir det at köra barnen till skolan. Hur lyx är inte det att börja skolan 8.45! Det gör de flesa skolorna här om jag har förstått det rätt. Sedan finns det möjlighet att ha barnen innan o efter skolan, men det ska vara väldigt dyrt. Det är nog den största skillnaden mellan Sverige o USA är att man betalar verkligen för allt, ALLT!
Efter att vi hade lämnat barnen fick jag vila lite, sedan tog M mig på sighseeing i Georgetown o han bjöd på lunch. Trevligt trevligt! Först kändes det som massa massa folk o bilar ska vi inte ens tala om!
När klockan blev tre var det dags att hämta barnen o jag fick leka med lego, spela massa spel, samt pärla o rita. Det är nästan som dagis men man har med tid med barnen.
Man kan säga att mina arbetstider är en stund på morgonen o sedan hämta barnen vid tre o sedan slutar jag efter middagen. Det är helt annorlunda än det jag hade i Schweiz o jag trivs så jättebra :)
Georgetown - Wisconsin and M street
Information
Tiden här bara försvinner. Det är svårt att förstå att man redan har varit här i tre veckor o två dagar. Helt otroligt. Känns som man har varit här i några dagar samtidigt som det känns som man har varit här hela livet. Jag känner mig hemma, tur det ^^
Jag fick en fråga på min andra blogg vilken blogg man ska följa om mitt liv i Washington DC o det är denna. Jag skapade den förra för att börja om på nytt men det blev ingen bra början. Bloggen är inte bara för er läsare utan också en liknande dagbok för mig. Trevligt eller hur?
Jag vill ta allt från början, dag för dag, eller ja, så gått som.
Läs o njut av mitt liv i Washington DC
Söndagen den 1 mars
08.00 Försöka vara i Borås o hämta mormor
09.00 Anlända till Lanvetter
10.45 Lyfter flyget från Landvetter
11.20 Landar flyget i Kastrup, Köpenhamn
12.20 Lyfter flyget fån Landvetter
15.15 (Amerikansk tid) Landar flyget i Washington DC
(21.15 Svensk tid)
Ja, då var dagen här. Det är så roligt! Jag hade tänkt att jag skulle ut o gå en promenad på morgonen men det orkade jag inte. Jag kände att jag behövde den sömn jag kunde få.
På morgonen var det att packa det sista nödvändiga som behövdes, främst i handväskan. Tog en dusch o gjorde mig en shacke o sedan var det att sätta sig i bilen. Jag fixade mig lite i bilen, flätade håret o sminkade mig lite. Det är alltid så annars att jag flyger helt osminkad. Haha, all personal som jobbar på flygplatserna måste se allt roliga människor varje dag. Vi kunde hålla tidsschemat någorlunda. Tyvärr hann vi inte äta frukost i Borås o mormor var la inte så glad över det, men det kommer hon över. Vi plockade upp mormor efter många om o men. Hon tycker det är jobbigt att ta farväl men ändå ville hon med o säga hej då. Hon är allt rolig hon.
När vi hade checkat in (hade något tyngre väskor än 21! De låg på 26 kg styck, oops, men det gjorde ingenting. Hon som checkade in mej var förstoende, tusen tack) köpte vi lite tidningar o godis som jag kunde ha med mig på flyget. Lite underhållningsmatrial. Jag köpte även en Kalle Anka tidning o en Bamse tidning till barnen. Snälla Carro detta!
Efter var det lite tid kvar o då tog vi oss en andra frukost. Vi pratade om allt möjligt. Oj, kanske ska berätta vilka som var med. Det var jag såklart, mamma, mormor o min bror. Runt kvart i tio gick vi upp o sa hejdå! Mormor fick allt hålla sig o det tror jag mamma fick med. T skulle vara cool som vanligt, haha. Min bror är allt gullig han! Sedan var det att gå igenom kontrollen. Som alltid klarade jag det. Inte så svårt med mysbyxor o mysskor.
Planet mellan Göteborg o Köpenhamn var ett litet plan o jag fick sitta jämte en stor amerikan. Inte en stor stor utan typ stor baskebollspelare stor. Vi pratade inte så mkt. Han satt innest o ville gärna ha neddraget för fönstret men jag tror han såg att tårarna föll ner för mina kinder o jag tittade ut så han drog upp. Snällt av honom.
Ja flyget till Kastrup var kort o mkt trevligt. Tårarna kom ja men inget storlipande, mer vackra tårar om man nu kan kalla några tårar vackra. Jag vet att jag kommer sakna alla hemma men jag vet även att jag kommer få det så bra borta i Amerika o jag längtar så fruktansvärt att få landa!
Väl framme i Kastrup kunde jag inte låta bli att handla på Starbucks, det är ett Café kan man säga, typ som expresso house eller hur det stavas nu. Jag köpte en varm choklad som är min klassiker samt en kaka, som var alldelses för söt för min smak!
Tro det eller ej, men jag lyckade faktiskt gå fel inne på flygplatsen, två ggr till o med! Herre gud! Men kom fram till min gate i lagom tid. Det kändes som det var mkt folk. Jag har tidigare åkt till Autralien med min familj för 5 år sedan o då var det mkt folk på planet. Trodde nästan att det skulle vara det igen, men icke! Jag fick ingen jämte mig o det var flera säten som var tomma - lyxigt. Jag åkte med SAS o det helt okej måste jag säga. Det är ganska tråkigt att flyga i 8 timmar men jag ska inte klaga. Finns värre resor o de har jag gjort med! Jag tittade lite på film, Australia var nog den jag verkligen såg klart på, sedan var det Changeling o det var riktigt bra tycker. Sedan bläddrade jag mest igenom de andra som High School Musical 3, Madagaska 2 o den nya bond filmen. Kunde faktiskt sova en timma eller något på planet. Inte precis de bästa sovplatserna man har på ekonomi. Kanske om några år kan man åka First class, me like!
Det bästa med flyget var nog att man fick te o en varm fralla till maten ;)
Som sagt, det var rätt folk tomt
De som jobbar på flygplatser måste ha ett mycket roat jobb när de möter människor som ser ut som en annan.
Det är tur att man inte är flygrädd. Älskar faktiskt att flyga, eller ja, lyfta o landa. Det är en sån härlig känsla. Det kan även vara lite turbolens med. Då vet man att det är verkligen med =)
Flyget höll sin tid. När vi klev at fick vi sätta hos på roliga bussar. Synd nog tog jag inget kort på dem, de var riktigt annorlunda. De såg ut som robortbussar som gick upp o ner med. Bussen tog mig till utcheckning o där fick jag stå i drygt en till en o en halv timma! Det var lagom segt. Tur så stod jag jämte en trevlig tysk som pratade med mig o förklarade vad som hände o så. Hade jag inte pratat med honom hade jag nog fått ett nervöst sammanbrott! Väl framme vid kontrollen visade jag mitt pass o alla papper som jag fick fylla i. Kontrollanten frågade varför jag åkte hit och jag svarade att jag skulle jobba som en nanny och han tittade mitt visum. Då sa han bara: Mhm, är du en sådan. Haha vilken kommentar!
Att hitta mina väskor var inga problem o sedan var det bara att gå ut. Ute bland allt folk mötes jag av U o M. Så trevligt! Då kändes det verkligen äkta. M var jättetrevlig o tog min vagn o körde den. "Du har ju gått runt med det hela dagen." Ja eller typ inte. Jättesnäll i alla fall.
Det jag mötes av utanför flygplatsen var stora gegantiska bilar, byggnader o massa filer o massa bilar. Jag hade verkligen lämnat Sverige det kände jag!
Väl hemma i mitt nya hem mötes jag av barnen o K. En underbar person. Hon visade mig runt i hela huset. Jag får bor i "källaren" men jag har fönster. M's mamma hade gjorde så fint o K o M har nog gjort sitt med. Det var verkligen hemma trevligt. U stannade en stund o vi drack alla te/kaffe. Vi satt o pratade o barnen kom fram också. Skönt att alla tog emot mig med öppna ögon.
Jag må säga att det var jobbigt att vara vaken där mot kvällen o ögonen gick i kors vid nio. Jag la mig nog inte fören tio i alla fall. Jag ville packa upp mina saker o så, få lite i ordning, sedan var det sängen för hela slanten. Sängen är helt mysig o jag sov så gott i den. Somnade på direkten.
Sista kvällen inför flytten
Sedan till kvällen kom P över igen o hon höll mig sällskap när jag packade. Även mamma var med. Vi satt uppe vid TV rummer o tittade på melodifestivalen. Det är nog allt jag har sett av medoldifestivalen o det var inte mkt. P o jag pratade inte mycket. Det gjorde inte så mkt, det var bara skönt att ha henne där :) Saknar henne så fruktansvärt mkt o jag hoppas hon kan komma över :) skulle vara så grymt kul!
Kom i säng i ganska hyfsad tid faktiskt, redan kl tolv o utan problem kunde jag somna. Helt mysko, inga dramatiskta känslor hade jag.
Sista fredagen innan jag lyfter
Tiden bara spräng iväg o det var ändå mkt kvar att göra, men jag kände att jag ville säga hejdå till mina vänner.
Det var tal om att ta en trip till Borås. Vi gjorde en lite biltur sist jag skulle åka som au pair i Schweiz, men det vara bara runt i Värnamo. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det kom sig att vi åkte runt så, men trevligt var det. Det var tal om att jag, P, N, F o N skulle åka, men sedan kunde N inte för hon skulle på födelsedagskalas. Synd. Sedan kom det på tal att vi kanske kunde åka till Bambu i Bredaryd o äta gott, men P tyckte det blev för dyrt. Det är inte lätt att vara student, det kommer jag så väl ihåg. Det slutade med hemmakväll med pizza. Tyvärr kunde inte F komma heller. Hennes pappa hade fått magsjukan o den ville jag verkligen inte på planet eller drabbas av i Amerika. Suck. Blev inte alls som man hade tänkt sig, men det blev bra i alla fall.
N fick inte mina mess visade det sig. Hennes telefon hade hackat upp sig. Så pizzakvällen bestod då av mig, P o Z. Z kunde komma förbi o det var så trevligt. Vi frossade i oss våra pizzor o P o Z bara klagade på min pizza, Black and White. Tyvärr var den inte lika god som när jag åt den med F, undra varför flickor!
Först tog vi köket, sedan vårat finrum. Z bara la sig ner i kökssoffan o då blev jag avis o ville sitta skönt jag med. Vi satt o pratade o skrattade o hade hur trevligt som helst. Sedan när mamma o pappa hade tittat klart på TV gick vi upp o bläddrade på TV. Vi berättade även skräckhistorier o Z är kusligt bra på det! Vi sa hejdå vid två. Kände att jag behövde komma upp i lagom tid på lördagen o dona med det sista.
Det var sorligt o jobbigt att säga hej då till Z. Hon kom ju precis hem från sin resa o nu reser jag, suck. Det är inte lätt med dagens ungdomar. Haha!
Trots att klockan var över två på natten när de gick hem kunde jag inte somna så jag började städa lite i datarummet där jag sov. Jag kom i säng vid tre ungefär, men trots det var jag pigg o glad kl 8 på lördagmorgonen.
Sista dagarna inför flytten till Amerika
De sista dagarna handlade då om att rensa hela lägenheten, tömma den med möbler o kartonger med saker i. Några möbler fick A ta o andra fick mamma. De stora möblerna kunde jag o mamma bära ut på tisdagen o det var så tungt. Man borde verkligen fixa flyttgubbar nästa gång!
Sedan på fredagen fick jag hjälp av P med alla kartonger o så vidare, alla möjlig skit som skulle slängas. Hela lägenheten var tom på fredagen o det var så skönt! Det var bara städningen kvar o det gjorde jag på lördagen med mamma. Tack så mkt mamma för den underbart fina hjälpen jag fick av dig. Det hade jag verkligen inte klarat av utan dig! Är ju så otroligt mycket man inte tänker på att man ska rengöra när man flyttar. Tur att det bara var en två att rengöra. Bara den tog ju 6 7 timmar att städa ut! Suck. Mamma skickade hem mig när jag hade gjort i ordning vardagsrum o sovrum. Hon ville att jag skulle börja packa. Då var klockan halv fem på lördagen o jag hade fyra väskor varav man får ha två väskor med sig, 21 kg styck. Den som klagar på att packa för att resa några veckor har inget att klaga på. Jag packade mitt liv i två väskor - två väskor för ett helt år! Skämligt!
Tro det eller ej, fick jag ner mitt liv, mest kläder så klart, men även andra tillbehör som man vill ha med sig. Tyvärr fick jag inte ner några böcker eller porslin som betyder mycket för mig. Det är kanske de saker som gör att jag kommer hem till Sverige, how knows. Klockan var tio ungefär när jag fick stängt mina väskor, två stora tunga väskor plus en handvänska o en dataväska. Helt okej tycker jag.
Sammanfattningsvis kan jag säga att de sista dagarna innan min flytt till Amerika var fyllda med stress o saknad, tårar och svett! Trots detta är det värt det!
Sista dagarna på jobbet innan min flytt till Amerika
På något vis så ville jag inte säga hejdå till mitt liv i lilla Reftele så dum som jag var tog jag på mig alldeles för mycket jobb de tre sista vardagarna innan jag skulle åka.
Arbeteade delad tur på onsdagen, vilet betyder att man arbetar från 7 till 21 med två timmar rast och en sådan dag hinner man inte göra mkt för sig själv. Faktiskt första gången jag inte sov under de två timmarna. Fick lite handmassage o fotmassage av en arbetskamrat så jag vilade lite efter det. Sedan gick jag ner till affären o handlade lite mat så man överlevde hela kvällen.
På torsdagen arbetade jag kvällen, 16-21. Då hann jag ialla fall göra lite. Jag gick till dagis som jag hade varit på med ett kort o en ros. Visa att jag verkligen uppskattade att vara hos dem o att jag kommer sakna dem mkt! Fick stanna lite på en avdelning, helt mysigt! Tack alla mina arbetskamrater från dagis - saknar verkligen er!
Fredagen var det bara ett kort morgonpass, 7-1330, men icke kom jag därifrån den exakta tiden. Stannade faktiskt kvar o sa hej då till de flesta. Lite jobbigt o ögonen kändes som de skulle svämma över att gråt. Solbacka, det har varit mitt andra hem i tre år och det kände sorgligt men ändå skönt att avsluta det kapitlet i livet. Jag har fått med mej så otroligt mkt o alla har givit mej så mkt! Saknar mina kollegor o gamla. They will always stay in my memory and will have a speciel place in my heart!
Tack alla mina underbara kollegor på äldreboendet i Reftele o de dagis som jag var på. Ni har alla givit mej något som jag kommer bära med mig i livet. Ni har lärt mig mycket som jag kommer ha användning i Amerika o i mitt liv. Jag känner en stor saknad efter er. Det finns nog inga bättre lyssnare till mina kärleksproblem. Tur nog är det rätt svalt på den fronten nu :)
Urklipp från min gamla blogg
Jag har fått ett jobb som au pair i Washington DC och jag börjar åker redan 1 mars.
Jag trodde verkligen inte att jag skulle åka som au pair igen. Never in my life, men det blev inte så. Jag sökte ingen familj, men familjen fann mej via U och jag ångrar inte en minut över att du har hjälpt mej med detta! Ni som verkligen känner mej vet hur mkt jag har drömt att få åka till USA och få bo där! Detta är min livs chans och jag vet att det kommer att gå bra! Det känns jättebra med mamman i familj och familjen i sig verkar helmysig. Det som gör att jag känner mej säker att åka är jag vet när jag kan säga nej. Fungerar det inte så kommer jag hem igen och då kommer jag börja studera. Då har jag gett det en chans, men som sagt, jag tror jag inte kommer tillbaka hem, detta året!
Ni som är mina riktiiga vänner - LE - och ge mej denna chans att få åka coh uppleva världen på andra sidan Altanten. Låt mig att utvecklas och låt mig få leva ett annorlunda liv. Ni kanske har sett att jag är rastlös i själen, det är dags för mig att söka nya utmaningar utanför de svenska gränserna, dit inga gränser ska nå.
Jag har varit så osäker men nu vet jag. JAG GÖR RÄTT! Jag vill bara börja packa o boka av på min långa lista med ting jag behöver göra innan jag åker (o den är inte kort ;S)
Jag tror nog att visa vänner kommer jag att säga farväl till, andra kommer jag säga; vi ses snart igen och jag tror att jag kommer återfinna andra vänner. Jag kommer att få en ny vetskap om mig själv och jag kommer lära känna andra människor och en helt annan värld där borta. Unna mej detta, räck ut din hand och hjälp mig att klara det! Det är inte lätt för mig att lämna er, det är det verkligen inte. Jag kommer sakna er så grymt mkt!!!
Älskade vänner, jag älskar, men det är dags för mig att följa min själs väg och möta andra utmaningar.............
Information
Jag är en ung kvinna som fick ett jobb erbjudande som Domatric Employee i Washington DC. Det betyder med vanligt språk - Nanny. Jag fick jobberbjudandet den 15 januari, 2 dagar innan jag fyllde 21 år. Jag har tidigare varit iväg som au pair i Schweiz, hösten 2007, men på grund av olika komplicationer så fick jag avbryta o återvända hem till Sverige, Reftele, Småland där jag kommer ursprungligen ifrån.
Att ta ytterligare ett nanny-jobb var ett svårt beslut men det var bara att följa magkänslan o den kändes rätt. Hela feb handlade om att förbereda sig att åka över. Den 1 mars flög mitt plan.
Det handlade bland annat om att:
* skaffa sig en försäkring
* visum
* säga upp lägenheten
* sälja / flytta möbler från lägenheten
* packa packa o åter igen packa
* sälja bilen
* meddela jobb att man skulle flytta
Det var mycket som skulle göras innan man flög över. Det är inte en liten sak som jag gör, det är ingen resa på två veckor jag skulle på utan jag flyttade faktiskt över Atlanten och här sa jag bo till slutet av dec, ca 10 månader.
Även om jag får bra betalt kan det vara gott att jobba lite innan man åker o desto mer jag jobbade, desto mer kan jag spendera här i Amerika på olika aktiviter som jag vill göra. Jag vill verkligen göra olika rundturer o se mig.
Att åka från allt o alla var mycket svårt men jag vet att ett helt nytt liv väntade med nya utmaningar som jag så längtade efter. Nya vänner o bekantskap ska få öppnas o möjligheten att lära sig engelska kan inte bli bättre än att bo ett engelsktalande land.
Alla mina vänner o min familj kommer jag sakna, men som sagt, jag är bara 24 timmar hemifrån om det skulle vara något. Världen är inte så stor som den en gång var.
Välkomna!
Efter flera försök har jag nu fått ett resultat. Detta är min blogg om mitt liv från Staterna - Washington DC.
Alla är ni varmt välkommna!
