Mindre än 24 timmar är jag själv...

Ja nu börjar det kännas överallt att tre veckor har passerat. Jag vill inte inse, jag vill bara fortsätta som det har varit! Njuta av solen, ligga vid poolen, prata, bara ligga tysta, lyssna på musiken. Ja allt som bästa vänner gör, som bästa sisters gör.

Även om jag inte visar det är det som tusen hugg i mitt hjärta. Snart åker min bästa vän, min sis ifrån mig! Det har varit tre underbara veckor, helt klart. Det känns svårt att inte veta när vi ses igen. Nu går vi verkligen två helt olika vägar av våra liv, men trots detta vet jag att äkta vänskap håller genom allt.

                             Not even the Gods can break our friendship!

Frida har sprungit runt o packat tror jag nu. Själv har jag bara suttit i soffan o glott in i datorn. Jag kan inte göra annat. Jag känner mig tom, helt tom. Det är som om min kropp inte gör som jag vill. Jag känner att jag kan inte springa runt o hjälpa henne för då bryter jag ihop. Jag måste klara det till flygplatsen i morgon. Jag är en kämpe o jag ska klara det. Det verkar iskallt, men det är det inte menat till. Jag vill se denna tiden tillsammans som något lyckligt, minnen för livet, vänskap genom vårt o torrt. Vi kanske inte ses på några månader, vem vet, kanske ett år. Jag vill inte ens tänka på det. Tiden här för mig bara försvinner, snart är jag ju trettio typ!

Det är inte farväl vi säger, vi säger bara, vi ses snart igen!

                                                                                                                   ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0