Caroline

När man har ett lyxschema som jag har så kan det vara lite nice med extra knäck. Som jag tidigare har nämnt har jag tre familjen som jag hit en tills har hjälpt till med. Främst är det hos mini a o här trivs jag så suveränt bra. Det hur/lägenhet som de bor i - ja, jag älskar det. Jag tycker om att de är så öppet till alla rum. Det är precis så som jag skulle vilja ha mitt första riktiga boende.

Jag har ju bott i egen lägenhet hemma i Sverige, men första vals lägenheten är kanske inte det bästa o jag tror faktiskt, ärligt talat, inte att jag vill bo så nära mina föräldrar. Detta avståndet jag har nu, på några timmar med flyg, passar mig utmärkt. Ja det är inte så att jag inte tycker om mina föräldrar, eller syskon, men jag har för första gången i mitt liv, ett privat liv. Här har jag för första gången fått stå på mina egna ben. Det är lätt när man bor nära sina föräldrar att man lutar sig en aning mot dem, vilket är okej - TILL EN VISS DEL. Jag tycker faktiskt att min relation till min familj har blivit bättre o jag känner en saknad efter dem, speciellt min lilla systerdotter Elvira. Det är lite tuft att jobba med mindre barn när man vet att man missar det första barnets uppväxt i familjen. Ja, jag kommer snart vara gift o ha barn själv o då blir det andra bullar. Jag kommer sinom tid att få uppleva det underbara med barn o familj. Nu vill jag leva livet, med fest, roligt jobb o vänner!

Som sagt älskar jag att passa mini a o vara i deras hus. Det är speciellt här o denna familjen är speciel med. De har rört mig vid mitt hjärta :) 

Något jag har lärt mig här under de månader som jag har varit bosatt hos en diplomatfamilj o levt ett ganska så diplomatisk liv, har jag fått se en hel annan vinkel av livet, av samhället o vad Sverige bedrar. Vi är inte bara igenkända för oss vackra kvinnor, utan vi har även satt igång debattfrågor o vårt land är en förebild för många. 

Efter ha hört en del om TV diplomaterna kan jag säga - ALLA ÄR INTE IDOTER. Jag kan egentligen inte säga något om serien eftersom jag själv inte har sett något av det, men bara hört så delar av det. Allt själv bo här o se hur hårt dessa människor som jag träffar o möter, o känner en del. Ja, jag kan med gott samvete säga, att skattebetalarna får valuta för sina pengar. Det är mkt vi egentligen inte ser, vart våra skattepengar går till och vad vi får för dem. Vi vill bara ha mer mer mer. Klaga på att vi borde ha det bättre när vi betalar mkt skatt. Ja vi betalar men vi får även valuta för våra pengar. Tro mig, jag vet. 

Här i Amerika tror man sig inte betala mkt skatt, men i själva verket gör man det. Visst de har inte alls lika hög moms som vi har men den "vanliga" skatten som alla betalar av sin lön är nästan lika hög som den vi betalar i Sverige. Rätt otroligt hur lite de får tillbaka! Våra ledningar som är nergrävda o säkra under jorden är här upphängda i luften o väldigt sårbara, vägarna, suck. Ska man ens nämna det? Den som har varit här i Amerika, den förstår vad jag menar. Vägarna här är bedrövliga! Sjukvården, mhm, de ska ha en bra sjukvård, men den kostar därefter. Den som har bäst försäkringar o allt fallerjokset, den har lika bra sjukvård som i Sverige, men den som inte kan betala, aj, den får lida. Visste ni att sjukvården här nästan är grattis om den är akut, så om du exempelvis åker in o bli diagnoserad till akut cancer, då kan du få en operation grattis, just den dagen, men sen? Dagen efter är det ju inte akut, då måste du börja betala o har du inte en försäkring som täcker, ja, då förstår ni själva. De måste lämna sjukhuset, vare sig de mår bra eller inte. Det sjuka i det hela med. Man blir ju inte bara av med cancern efter en operation, utan måste oftast få strål- eller cellbehandling. Hur betalar de fattiga för detta? Jo de jobbar o sedan när de kan betala, går de för att få sina behandlingar för att bli frisk? Det är sinnessjukt, i alla fall i mina ögon. Sjukvård är en mänsklig rättighet enligt mig o jag hoppas att presidenten Obama kan skaka vett i Kongressmännen...

Visserligen har vi svagheter i våran sjukvård med, som kanske bör tittas igenom, men vi ska alla veta - Var stolta svenskar, för folk ser upp till Sverige o vi har det otroligt bra! Man kan inte komma till ett annat land o få allt på ett silverfat. Många flyttar till Amerika för att uppfylla sina drömmer, finna kärleken o rikedom. Precis som hemma i Sverige, det växer inte på träd o du måste slita dig upp i samhället. 

Plopp låter det när jag öppnar min pillerburk utan piller. I min pillerburk ser jag ett häfte, jag tar ut det o läser: SUCCESS.

Ja, jag vet att jag kommer bli framgångsrik någongång i livet, men hur? Det är en annan femma. Helt klart kan jag säga att jag inte strävar efter största bloggerska som bråkar med den ena efter den andra. Haha nej, inga sånna mål.

När jag var liten o mamma o pappa tittade på nyheterna - Krig i balkan, blev jag så arg o ledsen. "Hur kan de?" Tårar sprutar från mina ögon. "De dödar ju varandra!"
När jag somnade till sömns drömde jag att jag bad till gud att ta mig från hemifrån o ställa mig vid fronten mellan de olika länderna , ställa mig mitt emellan o jag skulle tala ett språk som alla förstod o jag skulle skrika med all min kraft: SLUTA! I samma ögonblick som jag skriker mitt ord, börjar de skjuta, men inga kulor kan skada mig. Jag besitter kraften. Kraften av kärlek o lycka o inga vapen kan döda mig. "SLUTA" skriker jag igen o med detta ord kommer en ljusblå/gul/rött sken som skjuts ifrån mig med en otrolig kraft o som når alla människor. De sköljs över med värme, lycka o förståelse. De som nyss sköt mot mig lägger ner sina vapen o går mot mitten - mot mig. Där möts de av motpartnen o stannar till, rädsla, ilska o missförståelse. Åter igen höjer jag min röst. Hela jag glöder. Jag står inte på marken längre utan den energi som jag bär inom mig, lyfter mig några cm över marken och med mina ord rinner tårar ner för mina kinder o all min energi flödas ur mig när jag skriker: SLUTA! Är ni vuxna vi barn ska se upp till? Vuxna som dödar varandra, oskyldiga människor o skadar barn för livet. Är det er vi ska hylla? Är det så ni vill bli ihågkomna? Det är inte här ni hör hemma. Ni hör hemma där ni är älskade o med dem ni älskar. Det är inte ni som har skapat detta krig, det är makthavarna. De är dem som ska låsas in i ett rum där de får bråka. Deras bråk ska inte drappa oss oskyldiga! Det är de som är dumma i huvudet, de är de som är fega som inte våga riskera sina egna liv! Här krigar ni mot varandra för något ni inte vet någonting om, kanske något ni inte ens står för. Res på er o ser er omkring. Vad är det ni ser? Det är er själva ni ser. Hur dumma i huvudet är ni egentligen? Ni dödar varandra, för vad? Till vilken nytta för er del? Väx upp vuxna människor. Ni säger till oss barn att vi beter oss som tre åringar allt som ofta när vi bråkar, men vad är ni för föredöme? Visa, visa oss barn att ni är de vuxna vi ska se upp till. Visa att man kan prata med varandra för att lösa problem. SLUTA KRIGA, DET SKADAR MER ÄN VAD DET GÖR NYTTA!

Efter mina ord faller jag ner till marken o min energi som jag spred till världen har lämnat mig. Jag svävar till ett fridfullt land med ett leende på mina läppar. Jag lyckades!
     Jag vaknade alltid arg o frusterad att det bara var en dröm. Jag vill så gärna bara smälla till de dumma makthavarna som bara vill ha mer land (som jag trodde då) o säga: Vux upp din drummel!

Så ja, jag har alltid haft för mig att jag kommer göra något storartat för våran värld. Vad det än är, så kommer det med tiden. Många kallar mig för drömmare, visst det är jag. Men kan man inte få drömma om en bättre värld? En värld i fred, lycka o harmoni?

Så jag har valt att se mitt liv, mitt liv som kommer bli 105 år gammal (också något jag intalar mig själv)- Ett långt liv att leva o lära. Bekymmer finns det och det är upp till mig att se mitt liv som en positiv livsform. Att rycka lite på axlarna till det negativa o låta det passera o suga åt mig det positiva, är det fel? Är det fel att ge mitt liv det positiva istället för det negativa? Jag har valt mitt liv med ett leende på läpparna o utstråla positiv energi o vad kan inte vara bättre med några visa ord från min piller burk?

...Plopp låter det när jag öppnar min pillerburk utan piller. I min pillerburk ser jag ett häfte, jag tar ut det o läser: SUCCESS. Jag vänder på blandet o läser:
Preseription for Success
Read 10x times
#1 - 32

THE PRINCIPLE OF COMPETING IS AGAINST YOURSELF. ITS ABOUT SELF-IMPROVEMENT AND BEING BETTER THAN YOU WERE THE DAY BEFORE.
                                                              - Steve Young

SHUT UP and leave me alone! Ja även den lugnaste personen kan få sina utbrott...

Ja, de är då sanna! De ger mig ett gott leende på läpparna. Två bloggar som jag klickar in på, utöver mina kompisars bloggar, är Mammamelissa o Ellamarie. Jag vet inte riktigt hur jag hamnade inne hos dem men de skriver väldigt personligt o äkta att de bli intressanta att  läsa...

... MEN dessa ungdomar som skriver. Haha, jag kan inte låta bli att skratta! Jag vet inte vad det är för fåfängt liv de lever eller vad de har för väderingar till livet. Det är synd att det är många ungdomar som följer dem o deras handlingar, suck!

Jag och Nona satt o pratade känslor innan o som sedan ledde till smink o sedan till överdrivna tonåringar. Vad har de för insikt till livet? Hur är deras föräldrar? Vad är det för kick de får att ha uppmärksamhet som bimbos?

* vad skulle de göra om de miste en syster/bror/mor eller far?
* vad skulle de göra om de miste än nära vän?
* vad skulle de göra om någon nära o kär drabbades av en dödlig sjukdom, cancer?
* om de sattes på en öde ö, hur länge skulle de överleva?

Jag kan inte låta bli att tycka synd om dem......haha :P

Jag försöker lära Vanessa om positiv energi o positiva tankar. Det är rätt roligt faktiskt. Det är svårt att hela tiden tänka i positiva banor, eller det är faktiskt lätt men svårt i början kan man mer säga. Det finns visa ord som man ska undvika - inte, aldrig, behöver o måste. Visst jag använder dessa ord men kanske lite mindre än vad jag har gjort.

När vi blev ensamma bestämde jag att hon skulle skriva en tankekarta med "life is perfect" i mitten. Det var mkt krångel, det kan jag inte neka. Det var en liten rolig incidens tidigare idag när Vanessas "huspappa" kom hem från massagen. Jag uttryckte mig för något på liknande sätt "Tänk positivt!" o till svar fick jag "You're swedish, you are always so full of positive energi!" Haha, är vi så positiva, det är alltid roligt att höra=)

I alla fall så fick Vanessa sitta ner o skriva ner sina tankar till "Life is perfect!" o vi diskuterade saker fram o tillbaka. Fast jag tror nog allt att jag fick henne att se saker lite ner positivt. Jag rev ut pappret hon skrev på o la den under hennes huvudkudde så varje gång hon går o lägger sig ska hon titta på pappret o tänka positivt o varje morgon med. Om det är så att hon känner sig lite nere är det också ett bra material som kan tas fram. När man är nere så är det bra att ha saker som gör att man kan se på saker på ett positivt sätt igen. Jag gjorde min egna tankekarta med med en annan rubrik - "Things which make me happy" och jag kan väl säga att jag har kommit en bit på vägen med mina positiva tankar o skrev ner hur mkt som helst. Se om jag kan ta en bild på det o lägga in så ni få se lite. Det är verkligen något jag rekommenderar. Jag har även en visionskarta hemma i DC som jag tittar på varje dag, läser det jag har skrivit som fyller mig med målmedvetenhet, lycka o drömmar. Jag praktiskt taget älskar mina drömmar. Vissa kanske tycker de är lite överdrivna men det är de som drar mig framåt i livet =)

Jag hoppas att jag tar till mig allt med positiv energi så att jag klarar mina hinder i livet mkt lättare än vad jag har gjort i min tonår. Ingen kan säga att livet är lätt, men man kan göra det lättare än vad man tror! Alla möts vi av hinder, det är för att vi ska lära oss, inte för att bestraffa oss. Jag är inte rikigt så troende till någon gud, jag tycker faktiskt det låter som idiotik i bibeln, men jag tror faktiskt det finns något större där ute som vakar över oss. Det gör ont i mig att säga att man kan skapa sitt liv till perfekt eftersom jag vet att det finns en kvinna som har gjort så starkt intryck hos mig o hon har förlorar två värdefulla människor i sitt liv, sina två döttrar. Att säga till henne att hennes liv är perfekt o att allt som sker sker med en mening. Det gör ont att tänka positivt då, men ändå tror jag så hårt på det jag säger. Vi lever för att vi ska lära oss. Jag vet när en killkompis dog i en bilolycka hur nergången jag blev o hur jag mådde när min bror hade cancer o i samma veva bodde jag under hemska omständigheter. Om någon hade sagt det jag säger idag till mig hade jag nog bitchslappat personen, men när jag ser till det idag, låter det helt bra. Det jag gick igenom då är en kunskap som jag för med mig i liver o har hjälpt mig att växa.

Gå igenom kärlek, sorg, lycka, vänskap, tragedi - lev o lär! Alla bär vi på en magisk kunskap

Love CL ♥

Ja, lugn sagt kan man säga att mitt liv är fylld med dramatik. Det ena efter det andra. Mamma säger alltid att jag borde söka jobb på Dramaten i Stockholm, att jag passar bra på scen o alltid varit den som varit "skådispelerskan" i familjen. När jag kom hem efter Schweiz, o ärligt talat mådde hur dåligt som helst, blev jag kallad Dramaqueen. Något som jag i förnekelse nekade till, men ju mer jag ser tillbaka desto mer kan jag se att det stämmer o kan skratta åt det nu.

Att vara en del av mitt liv är inte det lättaste kan jag säga! Mina vänner har inte haft det lätt eller inte heller min familj. Ja jag som lever det, ja, det är inte himla lätt heller. Jag undrar vad jag har fått allt ifrån. Efter som jag tror på liv före detta kan man ju verkligen undra vad man har varit. Helt klart tror jag att jag har varit snorrik så som jag spenderar nu, säkerligen häxa, alltid trott att jag har varit prostituerad (fråga mig inte varför, men det känns som det!). Ja jag har nog gjort mkt dumt i minna förra liv, såsom jag har gjort i detta. Men det är ju av sina läxor man lär sig kunskapen!

Efter Frida, min sis, åkte hem igår, har det varit tyst i huset. Jag hade tänkt att jag skulle träna igår o idag, men jag har bara inte kommit iväg. Det var som allt bara svartnade för mig. Saknaden är så sjukt stor. Det kan vara rätt jobbigt att ha någon inneboende hos sig en längre tid, men det har fungerat så bra mellan oss. Även om vi har bott på varandra så har vi ändå haft möjlighet till liten egen tid. Jag önskar så att mina drömmar slår in så at tFrida kan komma över hur ofta hon vill! Egentligen alla mina vänner som jag har hemma i Sverige!

I alla fall har jag inte gjort så mkt. Jag tittade på tre filmer igår, det var allt jag gjorde. Jag fick inte i mej någon mat, trots att jag tog fram det. Det är ingen fara med mig, jag har bara kommit in i en dvala känns det som. Där tiden bara flyter sakta förbi. Tankar kommer o går, visa tänker jag mer på än andra. Minnen från mitt liv från Sverige kommer o jag känner stor saknad till alla dem jag älskar där. Ändå är det något som får mig att inte återvända. Jag tror det är dramatiken o mitt liv o alla de problem som fanns där, är avslutade o avklarade. För min del, men jag vet inte med andra. Det finns visa människor som jag aldrig mer vill se där hemma i Sverige. Jag har ingen som helst glädje av det. Det är dessa känslor som gör mig förvirrad, ledsen o kaotiskt i mitt tänkande. Den flickan som växte upp i det lilla samhället i Småland är inte den unga kvinnan som lever ett lyckligt liv i Washington DC.

Att inte veta vad man vill i livet gör det inte heller lättare. Jag trivs så bra med mitt jobb här o jag trivs med min omgivning. Det är här som är mitt hem nu. Att återvända till Sverige, som är så litet gör så att det kryper i kroppen! Jag vill inte tillbaka till Sverige, inte än. Jag är inte redo. Den kvinnan som utvecklas här är inte redo att återvända. Flickan som växte upp i dramatiken finns fortfarande kvar, o kommer alltid göra, men att finna en balans mellan flickan o den unga kvinnan är något som en själv måste göra. Att återvända dit alla tror att de känner en, sett en växa upp, sett ens misstag, sett ens framsteg. De tror sig veta vem man är, men hur kan de veta, när en själv knappt vet vem man är!

Jag vet att jag är en äventyrare o jag älskar utmaningar, så som mattetal till att göra mig förstod hos en okänd. Att testa vingarna o flyga högt upp bland molnen, ja det är jag. Jag är dramatiskt, jag är en drömmare o jag är jag!

Jag älskar mina vänner hemma i Sverige, men jag älskar inte mitt liv hemma i Sverige. Jag älskar mitt liv här i DC o jag älskar alla människor som jag har runt omkring mig här. Det är här jag är lycklig o det är här fröet till något stor börjar gro. Alla dessa tankar för att man tänker tillbaka på det som varit.

Alla framsteg, alla man har gjort lyckliga samt alla man har gjort olyckliga, alla misstag som gjorts, har gjort mig till den jag är idag. En ung kvinna, som testar sina vingar i ett annat land...

♥