- Split between two worlds -
Tre minuter att skriva detta inlägget o jag vet redan nu att jag inte kommer klara det XD
I söndags när jag pratade med Nona, berättade hon saker som hände i lilla Reftele o hur livet går sin lilla gång i hemma orten. Jag kunde inte annat än känna saknad. Jag ville vara där. Jag vill se de små vägarna, jag ville se affären, hälsa på alla grannar (korna, haha). Komma på besök hos mamma o pappa o hälsa på min syster o hennes underbara dotter. Första gången jag känner saknad till det gamla livet. Men jag vet, då jag återvänder, gråter jag i veckor innan resan o längtar tillbaka hem till Amerika att det gör ont i hela kroppen.
Mitt hem - det är här jag lever, det är här jag skrattar, det är här jag är lycklig. Jag trodde inte man kunde bli så fast i ett ställe. Jag har rest runt i världen o det är många ställen man skulle kunna tänka sig att stanna. Även om man har velat stanna kvar, har jag aldrig känt att det är här jag vill stadga mig. Det är här jag hör hemma.
Det är först här jag känner mig hemma. Amerika är mitt hem...!
Många frågar varför. Sverige är ett underbart land o man behöver aldrig oroa sig över ngt, pengar mässigt eller när det gäller sjukvård. Blir man sjuk så kan man känna sig trygg. Är man gravid, kan man känna sig trygg. Blir man påkörd, kan man känna sig trygg. Tryggheten med socialism. Jag älskar mitt Sverige o jag kommer för alltid att vara en svensk flicka, men mitt hjärta dras sakta bort åt. Amerika är speciellt, det är unikt - här finns möjligheter. Här finns avståndet jag behöver för att klara mig själv...!
Varje gång jag går ut. Varje gång jag går ner för gata. Varje gång jag är nere i Gtown, blir jag alltid lika imponerad. Bor jag verkligen här? Allt är så .... speciellt. Det är svårt att förklara...
Mitt hjärta dras åt två olika vägar.
♥
I söndags när jag pratade med Nona, berättade hon saker som hände i lilla Reftele o hur livet går sin lilla gång i hemma orten. Jag kunde inte annat än känna saknad. Jag ville vara där. Jag vill se de små vägarna, jag ville se affären, hälsa på alla grannar (korna, haha). Komma på besök hos mamma o pappa o hälsa på min syster o hennes underbara dotter. Första gången jag känner saknad till det gamla livet. Men jag vet, då jag återvänder, gråter jag i veckor innan resan o längtar tillbaka hem till Amerika att det gör ont i hela kroppen.
Mitt hem - det är här jag lever, det är här jag skrattar, det är här jag är lycklig. Jag trodde inte man kunde bli så fast i ett ställe. Jag har rest runt i världen o det är många ställen man skulle kunna tänka sig att stanna. Även om man har velat stanna kvar, har jag aldrig känt att det är här jag vill stadga mig. Det är här jag hör hemma.
Det är först här jag känner mig hemma. Amerika är mitt hem...!
Många frågar varför. Sverige är ett underbart land o man behöver aldrig oroa sig över ngt, pengar mässigt eller när det gäller sjukvård. Blir man sjuk så kan man känna sig trygg. Är man gravid, kan man känna sig trygg. Blir man påkörd, kan man känna sig trygg. Tryggheten med socialism. Jag älskar mitt Sverige o jag kommer för alltid att vara en svensk flicka, men mitt hjärta dras sakta bort åt. Amerika är speciellt, det är unikt - här finns möjligheter. Här finns avståndet jag behöver för att klara mig själv...!
Varje gång jag går ut. Varje gång jag går ner för gata. Varje gång jag är nere i Gtown, blir jag alltid lika imponerad. Bor jag verkligen här? Allt är så .... speciellt. Det är svårt att förklara...
Mitt hjärta dras åt två olika vägar.
All roads are different, but they will all lead to the same path...!
♥
Kommentarer
Trackback
