Plopp

Plopp låter det när jag öppnar min pillerburk utan piller. I min pillerburk ser jag ett häfte, jag tar ut det o läser: SUCCESS.

Ja, jag vet att jag kommer bli framgångsrik någongång i livet, men hur? Det är en annan femma. Helt klart kan jag säga att jag inte strävar efter största bloggerska som bråkar med den ena efter den andra. Haha nej, inga sånna mål.

När jag var liten o mamma o pappa tittade på nyheterna - Krig i balkan, blev jag så arg o ledsen. "Hur kan de?" Tårar sprutar från mina ögon. "De dödar ju varandra!"
När jag somnade till sömns drömde jag att jag bad till gud att ta mig från hemifrån o ställa mig vid fronten mellan de olika länderna , ställa mig mitt emellan o jag skulle tala ett språk som alla förstod o jag skulle skrika med all min kraft: SLUTA! I samma ögonblick som jag skriker mitt ord, börjar de skjuta, men inga kulor kan skada mig. Jag besitter kraften. Kraften av kärlek o lycka o inga vapen kan döda mig. "SLUTA" skriker jag igen o med detta ord kommer en ljusblå/gul/rött sken som skjuts ifrån mig med en otrolig kraft o som når alla människor. De sköljs över med värme, lycka o förståelse. De som nyss sköt mot mig lägger ner sina vapen o går mot mitten - mot mig. Där möts de av motpartnen o stannar till, rädsla, ilska o missförståelse. Åter igen höjer jag min röst. Hela jag glöder. Jag står inte på marken längre utan den energi som jag bär inom mig, lyfter mig några cm över marken och med mina ord rinner tårar ner för mina kinder o all min energi flödas ur mig när jag skriker:
SLUTA! Är ni vuxna vi barn ska se upp till? Vuxna som dödar varandra, oskyldiga människor o skadar barn för livet. Är det er vi ska hylla? Är det så ni vill bli ihågkomna? Det är inte här ni hör hemma. Ni hör hemma där ni är älskade o med dem ni älskar. Det är inte ni som har skapat detta krig, det är makthavarna. De är dem som ska låsas in i ett rum där de får bråka. Deras bråk ska inte drappa oss oskyldiga! Det är de som är dumma i huvudet, de är de som är fega som inte våga riskera sina egna liv! Här krigar ni mot varandra för något ni inte vet någonting om, kanske något ni inte ens står för. Res på er o ser er omkring. Vad är det ni ser? Det är er själva ni ser. Hur dumma i huvudet är ni egentligen? Ni dödar varandra, för vad? Till vilken nytta för er del? Väx upp vuxna människor. Ni säger till oss barn att vi beter oss som tre åringar allt som ofta när vi bråkar, men vad är ni för föredöme? Visa, visa oss barn att ni är de vuxna vi ska se upp till. Visa att man kan prata med varandra för att lösa problem. SLUTA KRIGA, DET SKADAR MER ÄN VAD DET GÖR NYTTA!

Efter mina ord faller jag ner till marken o min energi som jag spred till världen har lämnat mig. Jag svävar till ett fridfullt land med ett leende på mina läppar. Jag lyckades!
     Jag vaknade alltid arg o frusterad att det bara var en dröm. Jag vill så gärna bara smälla till de dumma makthavarna som bara vill ha mer land (som jag trodde då) o säga: Vux upp din drummel!


Så ja, jag har alltid haft för mig att jag kommer göra något storartat för våran värld. Vad det än är, så kommer det med tiden. Många kallar mig för drömmare, visst det är jag. Men kan man inte få drömma om en bättre värld? En värld i fred, lycka o harmoni?

Så jag har valt att se mitt liv, mitt liv som kommer bli 105 år gammal (också något jag intalar mig själv)- Ett långt liv att leva o lära. Bekymmer finns det och det är upp till mig att se mitt liv som en positiv livsform. Att rycka lite på axlarna till det negativa o låta det passera o suga åt mig det positiva, är det fel? Är det fel att ge mitt liv det positiva istället för det negativa? Jag har valt mitt liv med ett leende på läpparna o utstråla positiv energi o vad kan inte vara bättre med några visa ord från min piller burk?

...Plopp låter det när jag öppnar min pillerburk utan piller. I min pillerburk ser jag ett häfte, jag tar ut det o läser: SUCCESS. Jag vänder på blandet o läser:
Preseription for Success
Read 10x times
#1 - 32

THE PRINCIPLE OF COMPETING IS AGAINST YOURSELF. ITS ABOUT SELF-IMPROVEMENT AND BEING BETTER THAN YOU WERE THE DAY BEFORE.
                                                              - Steve Young

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0