Sista dagarna på jobbet innan min flytt till Amerika
Det var helt konstigt. Jag var inte alls nervös över att åka o inte heller ledsen. Visst jag måste erkänna att tårarna rann på kvällarna ibland men jag vet faktiskt inte varför. Jag grät inte för att jag var ledsen utan de bara rann av sig själv. Kontigt.
På något vis så ville jag inte säga hejdå till mitt liv i lilla Reftele så dum som jag var tog jag på mig alldeles för mycket jobb de tre sista vardagarna innan jag skulle åka.
Arbeteade delad tur på onsdagen, vilet betyder att man arbetar från 7 till 21 med två timmar rast och en sådan dag hinner man inte göra mkt för sig själv. Faktiskt första gången jag inte sov under de två timmarna. Fick lite handmassage o fotmassage av en arbetskamrat så jag vilade lite efter det. Sedan gick jag ner till affären o handlade lite mat så man överlevde hela kvällen.
På torsdagen arbetade jag kvällen, 16-21. Då hann jag ialla fall göra lite. Jag gick till dagis som jag hade varit på med ett kort o en ros. Visa att jag verkligen uppskattade att vara hos dem o att jag kommer sakna dem mkt! Fick stanna lite på en avdelning, helt mysigt! Tack alla mina arbetskamrater från dagis - saknar verkligen er!
Fredagen var det bara ett kort morgonpass, 7-1330, men icke kom jag därifrån den exakta tiden. Stannade faktiskt kvar o sa hej då till de flesta. Lite jobbigt o ögonen kändes som de skulle svämma över att gråt. Solbacka, det har varit mitt andra hem i tre år och det kände sorgligt men ändå skönt att avsluta det kapitlet i livet. Jag har fått med mej så otroligt mkt o alla har givit mej så mkt! Saknar mina kollegor o gamla. They will always stay in my memory and will have a speciel place in my heart!
Tack alla mina underbara kollegor på äldreboendet i Reftele o de dagis som jag var på. Ni har alla givit mej något som jag kommer bära med mig i livet. Ni har lärt mig mycket som jag kommer ha användning i Amerika o i mitt liv. Jag känner en stor saknad efter er. Det finns nog inga bättre lyssnare till mina kärleksproblem. Tur nog är det rätt svalt på den fronten nu :)
På något vis så ville jag inte säga hejdå till mitt liv i lilla Reftele så dum som jag var tog jag på mig alldeles för mycket jobb de tre sista vardagarna innan jag skulle åka.
Arbeteade delad tur på onsdagen, vilet betyder att man arbetar från 7 till 21 med två timmar rast och en sådan dag hinner man inte göra mkt för sig själv. Faktiskt första gången jag inte sov under de två timmarna. Fick lite handmassage o fotmassage av en arbetskamrat så jag vilade lite efter det. Sedan gick jag ner till affären o handlade lite mat så man överlevde hela kvällen.
På torsdagen arbetade jag kvällen, 16-21. Då hann jag ialla fall göra lite. Jag gick till dagis som jag hade varit på med ett kort o en ros. Visa att jag verkligen uppskattade att vara hos dem o att jag kommer sakna dem mkt! Fick stanna lite på en avdelning, helt mysigt! Tack alla mina arbetskamrater från dagis - saknar verkligen er!
Fredagen var det bara ett kort morgonpass, 7-1330, men icke kom jag därifrån den exakta tiden. Stannade faktiskt kvar o sa hej då till de flesta. Lite jobbigt o ögonen kändes som de skulle svämma över att gråt. Solbacka, det har varit mitt andra hem i tre år och det kände sorgligt men ändå skönt att avsluta det kapitlet i livet. Jag har fått med mej så otroligt mkt o alla har givit mej så mkt! Saknar mina kollegor o gamla. They will always stay in my memory and will have a speciel place in my heart!
Tack alla mina underbara kollegor på äldreboendet i Reftele o de dagis som jag var på. Ni har alla givit mej något som jag kommer bära med mig i livet. Ni har lärt mig mycket som jag kommer ha användning i Amerika o i mitt liv. Jag känner en stor saknad efter er. Det finns nog inga bättre lyssnare till mina kärleksproblem. Tur nog är det rätt svalt på den fronten nu :)
Kommentarer
Trackback
