Sold
50 öre är jag värd!
Ja i alla fall så har alltid min extra mamma sagt. Eller jag vet inte om man kan kalla henne extra mamma men hon är en kvinna i mitt liv, en kär väninna till min mamma. Hon sa alltid att hon skulle köpa mig för 50 öre o nu sa hon på facebook att hon hade köpt mig. Haha, men hon blev lite snopen när hon skulle behöva betala bröllop o allt! Då var det inte så populärt längre. Hon som bara trodde hon skulle kunna leva på min förmögen hit, hihi! Oops, stackars Liz!
Jag frågade mamma innan jag åkte varför Liz alltid velat köpa mig, så länge jag kan komma ihåg har hon sagt det. Mamma berättade att hon alltid tyckt om mig o att hon gillar min charm. (ja hon vet inte så mkt om min svarta sida, haha =)) Jag har alltid gillat Liz men mamma berättade att min syster Alexandra inte var så förtjust i henne. (Jag o min syster har alltid bråkar, över små som stora saker. Tur att det har vuxit ur oss :)) Kortfattat kan man säga att vi det började med kamp om mamma från dagis. Men innan dess då de splittade oss på dagis satt vi så gott som ihop. Alexandra skyddade mig o jag talade för henne. Jag undrar hur våra liv hade sett ut om de inte hade delat på oss, hmm. Jag kan inte vrida tillbaka tiden o göra att jag fick mer tid med min syster, men jag kanske kan få någon annan att inte hamna i den sisten. Dela inte era barn på dagis! I alla fall, även om min syster inte kunde säga att hon älskade mig o att hon ville ha mig där så beskyddade hon mig från Liz. Hon ville ha kvar mig i henne liv.
Det är rätt mysigt faktiskt. Det är inte alltid lätt för visa att säga att de älskar någon men de kan visa det i handlingar. Är det någon som du inte är helt säkert på, om den älskar dej eller inte. Se till dens handlingar. Som sagt en bild säger mer än 1000 ord, så gör även handlingar. Handlingar säger mer än Jag älskar dig.
Lycka
♥ När vi två blir en. En av de mest fantastiska stunder i livet är nog när man förlovar sig ♥
Det är dock inte jag som har fått uppleva denna lyckan, utan det är min kära syster, Veronica som förlovade sig med sin fästman, Roger, i lördags uppe på en alptopp i Schweiz, tror jag mamma sa.
Ett stort grattis till min syster o min svåger
♥♥♥
♥♥♥
Gröndag
Ja så blir det om man översätter Green Day! Man ska inte översätta alla saker kanske för det låter lite konstigt ;)
I alla fall när jag kom hem igår var det ganska snabbt att göra sig i ordning till att gå på konsert! Det var inte alls samma temperatur som i Martha's Vineyard. Igår var det väldigt fuktigt o varmt. Det var 31 grader när jag lämnade Ulrika hemma hos sig - kl 23.46! 31 grader!!! Visst det är inte som 31 grader hemma i Sverige men det var fortfarande varmt.
Jag skulle vara hemma hos Ulrika innan sju, vilket jag var. Jag klarade körningen på mindre en 14 min o då körde jag lugnt! Vanliga fall brukar det ta 17 min. Jag var där en minut över sju men ingen P sågs till. Hmm, vi väntade o väntade. Halv åtta när konserten började kände man hur det började krypa i kroppen! Var är hon! Hon lovade att hon skulle vara hemma innan sju o så mkt trafrik var det verkligen inte! Klart i ringer vi men får inget svar, en minut senare så parkerar hon på garageuppfarten! Det är inte det lättaste att jobba för diplomater. De gör verkligen ett otroligt jobb o går verkligen in för det (inte som SVT visade precis!!!!). Vi ska vara tacksamma för våra diplomater som representerar Sverige!
I alla fall, in fort som tusan i bilen o köra ner till downtown. Tyvärr var inte trafiken den bästa ner. Suck, vilka slöisar vi kom efter o flera polisbilar fanns det. Blää! Jaja, vi var nere i downtown vid 20.20 ungefär o sedan fick vi springa till konserten, hämtade ut våra biljetter o sedan finna våra platser. Vi hörde hur de spelade o det bara kröp i kroppen! JAG VILL SE DEM NU!!
Väl framme vid våra platser - vi trodde vi skulle ha ganska dåliga platser men icke! - sjöng vi med på låtarna o hejade med! Det var en så otrolig känsla. Green Day verkligen bjuder på en show. De bjöd upp flera från fans från publiken som fick joina dem på scenen. Det var en liten flicka som fick komma upp o det var helt otroligt. Det var flera som fick komma upp o sjunga o en fick spela Bille Joes(sångaren, gitarrist) gitarr! Det var helt sanslöst.
Det var mkt eldflammor, fyrverkarier o annat skoj på scen. De är rysligt bra live!
I alla fall när jag kom hem igår var det ganska snabbt att göra sig i ordning till att gå på konsert! Det var inte alls samma temperatur som i Martha's Vineyard. Igår var det väldigt fuktigt o varmt. Det var 31 grader när jag lämnade Ulrika hemma hos sig - kl 23.46! 31 grader!!! Visst det är inte som 31 grader hemma i Sverige men det var fortfarande varmt.
Jag skulle vara hemma hos Ulrika innan sju, vilket jag var. Jag klarade körningen på mindre en 14 min o då körde jag lugnt! Vanliga fall brukar det ta 17 min. Jag var där en minut över sju men ingen P sågs till. Hmm, vi väntade o väntade. Halv åtta när konserten började kände man hur det började krypa i kroppen! Var är hon! Hon lovade att hon skulle vara hemma innan sju o så mkt trafrik var det verkligen inte! Klart i ringer vi men får inget svar, en minut senare så parkerar hon på garageuppfarten! Det är inte det lättaste att jobba för diplomater. De gör verkligen ett otroligt jobb o går verkligen in för det (inte som SVT visade precis!!!!). Vi ska vara tacksamma för våra diplomater som representerar Sverige!
I alla fall, in fort som tusan i bilen o köra ner till downtown. Tyvärr var inte trafiken den bästa ner. Suck, vilka slöisar vi kom efter o flera polisbilar fanns det. Blää! Jaja, vi var nere i downtown vid 20.20 ungefär o sedan fick vi springa till konserten, hämtade ut våra biljetter o sedan finna våra platser. Vi hörde hur de spelade o det bara kröp i kroppen! JAG VILL SE DEM NU!!
Väl framme vid våra platser - vi trodde vi skulle ha ganska dåliga platser men icke! - sjöng vi med på låtarna o hejade med! Det var en så otrolig känsla. Green Day verkligen bjuder på en show. De bjöd upp flera från fans från publiken som fick joina dem på scenen. Det var en liten flicka som fick komma upp o det var helt otroligt. Det var flera som fick komma upp o sjunga o en fick spela Bille Joes(sångaren, gitarrist) gitarr! Det var helt sanslöst.
Det var mkt eldflammor, fyrverkarier o annat skoj på scen. De är rysligt bra live!
Kan ni se honom - Bill Joe? Han var rysligt nära oss ^^ wow
Yes, toapapper o vattenspruta ;)
Haha, fina hattar de tog på sig ;)
Jag bara tycker han ser så läcker ut, tom med med rosa kaninöron o solglasögon
Ligger på golvet o spelar o sjunger - så lugnt!
Tills de drar igång igen ;)
Killen i blått var han de bjöd upp att spela med dem! Awesome...!
Jättebra avslutning!
Vi trodde vi hade missat nästan hela konserten när vi var en timma sena, men de höll igång till halv tolv! Helt otroligt.
i have...
... found the most beautiful place on earth.
<3
<3
Andra bloggar
Jag känner att jag har kommit till ett tillstånd där bara tårarna rinner för sig själv.
Jag har precis sett The Haunting in Conneticut. En övernaturlig thriller som ska vara verklighetsbaserad. Eftersom jag är troende till "spöke" tog jag mig filmen nära till hjärtat. Överallt finns det sjuka människor. Hur kan man rista in bibelord över döda människorskroppar o skära av ögonlocken? Helt sinnessjukt enligt min mening.
Jag är inte mycket för skräckisar eftersom jag är så superrädd av mig o inte gör jag det lättare för mig när jag är ensam i ett fyrvåningshus, ja som liknar alla andra hus i alla skräckfilmer, en vind med massa saker o en källare, med ett utrymme med olika ting i, massa lampor. Trots detta litar jag på huset o jag trivs jättebra i det, så ni behöver inte bli oroliga för mig! Till skillnad från andra skräckfilmer fick denna filmen en mening eftersom den ska vara verklighetsbaserad. Man vet aldrig hur mkt redigören har redigerat den från verkligenheten men varför kunde inte allt i den vara verkligt? För att vi inte riktigt kan få ett vetenskapligt bevis på att övernaturliga krafter finns bland oss eller att alla inte kan se spöken?
Då frågor kommer till mig o jag sitter o funderar vandrar jag runt lite på olika bloggsidor, där två bloggerskor ha fastnat hos mig, MammaMelissa o 15år o gravid med tvillingar. Två okända kvinnor som skriver om sina liv, där ena har mist sina två tvillingar o den andra har precis fött två friska tvillingar. Att läsa om sorgen o om glädjen hos dessa två bloggerskor gör att frågorna inte blir mindre.
Drömmer jag om barn? Ja, emellan åt gör man ju det, men egna får man nog vänta med. Att vara Au pair o ta hand om två barn får det en att känna sig som en halvmamma. Jag älskar dessa barn jag tar hand om, men mer som syskonliknande kärlek än föräldrarkärlek. Jag skulle kunna göra vad som helst för barnen, vilket jag skulle kunna göra åt mina syskon o vänner med. Att offra sitt egna liv för andra är det många som säger, men när man verkligen kommer till situationen tänker man annorlunda säger många. Kanske kanske inte, det vet man aldrig, men mina känslor säger till mig att skydda andra med livet - Det är det rätta även om det kan kosta mitt egna liv. Moderinstinkt? Man kan göra allt för dem man älskar...
I alla fall dessa bloggerskor är två olika som sagt. Ena har mist, den andra har precis bildat familj med sin pojkvän. Varför kommer till mig. Varför är världen så orättvis! Hon som miste sina barn verkar vara en underbar kvinna med mkt kärlek att ge sina barn. Den andra bloggerskan är 15 där hela hennes framtid ligger att uppfostra sina två barn. Hon har nog fått höra det ena efter det andra om att hon är för ung för att få barn. Nu är det mer vanligt att man får barn runt 25 35, även äldre, men för mindre än 100 år sedan var man inte mycket äldre än 15 när man fick barn. Så är det i många länder fortfarande. Jag hade aldrig klarat av att uppfostra barn vid 15 år ålder men denna tjejen har också så mycket kärlek att ge sina två barn. Det kommer inte bli lätt, men vem har sagt att det är lätt att uppfostra barn? Jag ser ett otroligt mod hos denna unga mamman o en styrka som många andra inte har. Jag önskar henne all lycka
Båda bloggerskorna är otroligt starka som tagit mig med sina bloggar med storm!
MammaMelissa tar fram en verklighet man inte hör om. För mig är det nästan en självklarhet att barnen överlever o är friska o krya hela livet, med en släng av förkylning här o där, o snoret det rinner både till höst o vår. Den hemska sanningen att det är många som förlorar sina barn i missfall, under förlossning o tidiga åldrar, är något som man hör men som man inte lägger någon större energi på att lyssna på. Man tror för självklarheten att man ska födda friska barn när tiden kommer, men är det så självklart?
Jag blir mörkrädd då man ser allt det hemska som finns där ute i världen. Kommer jag någonsin bli redo att bli mamma? Jag har alltid älskar barn, jag älskar min systerdotter så mkt - 7 månader igår, men jag har alltid haft en inställning att jag aldrig ska skaffa barn. Jag vill inte föda barn till denna värld som finns nu. Trots att jag alltid har hört att jag skulle passa så bra som mamma har jag stått fast vid min tro att aldrig skaffa barn. Tills då jag drömde om en liten flicka o hon kallade mig för mamma, tills nu när jag lever hos en underbar familj som visar hur mycket man får av barn. Att ha egna barn är en del av livet, en del av sin lärdom här o nu. Att få barn är en gåva. Att barnen klarar sig o är friska är en större gåva!
Jag vill änga detta blogginlägget till alla mammor ute i världen. Speciellt till min egna mamma, min "andra" mamma K, min syster som är mamma, Mamma Melissa som är så stark att det är beundransvärt o den nyblivna mamman som är 15 år. Ni mammor där ute är underbara. Trots de hårde ord ni får av oss odrägliga barn så är ni underbara o starka!
Mycket kärlek
♥
Jag har precis sett The Haunting in Conneticut. En övernaturlig thriller som ska vara verklighetsbaserad. Eftersom jag är troende till "spöke" tog jag mig filmen nära till hjärtat. Överallt finns det sjuka människor. Hur kan man rista in bibelord över döda människorskroppar o skära av ögonlocken? Helt sinnessjukt enligt min mening.
Jag är inte mycket för skräckisar eftersom jag är så superrädd av mig o inte gör jag det lättare för mig när jag är ensam i ett fyrvåningshus, ja som liknar alla andra hus i alla skräckfilmer, en vind med massa saker o en källare, med ett utrymme med olika ting i, massa lampor. Trots detta litar jag på huset o jag trivs jättebra i det, så ni behöver inte bli oroliga för mig! Till skillnad från andra skräckfilmer fick denna filmen en mening eftersom den ska vara verklighetsbaserad. Man vet aldrig hur mkt redigören har redigerat den från verkligenheten men varför kunde inte allt i den vara verkligt? För att vi inte riktigt kan få ett vetenskapligt bevis på att övernaturliga krafter finns bland oss eller att alla inte kan se spöken?
Då frågor kommer till mig o jag sitter o funderar vandrar jag runt lite på olika bloggsidor, där två bloggerskor ha fastnat hos mig, MammaMelissa o 15år o gravid med tvillingar. Två okända kvinnor som skriver om sina liv, där ena har mist sina två tvillingar o den andra har precis fött två friska tvillingar. Att läsa om sorgen o om glädjen hos dessa två bloggerskor gör att frågorna inte blir mindre.
Drömmer jag om barn? Ja, emellan åt gör man ju det, men egna får man nog vänta med. Att vara Au pair o ta hand om två barn får det en att känna sig som en halvmamma. Jag älskar dessa barn jag tar hand om, men mer som syskonliknande kärlek än föräldrarkärlek. Jag skulle kunna göra vad som helst för barnen, vilket jag skulle kunna göra åt mina syskon o vänner med. Att offra sitt egna liv för andra är det många som säger, men när man verkligen kommer till situationen tänker man annorlunda säger många. Kanske kanske inte, det vet man aldrig, men mina känslor säger till mig att skydda andra med livet - Det är det rätta även om det kan kosta mitt egna liv. Moderinstinkt? Man kan göra allt för dem man älskar...
I alla fall dessa bloggerskor är två olika som sagt. Ena har mist, den andra har precis bildat familj med sin pojkvän. Varför kommer till mig. Varför är världen så orättvis! Hon som miste sina barn verkar vara en underbar kvinna med mkt kärlek att ge sina barn. Den andra bloggerskan är 15 där hela hennes framtid ligger att uppfostra sina två barn. Hon har nog fått höra det ena efter det andra om att hon är för ung för att få barn. Nu är det mer vanligt att man får barn runt 25 35, även äldre, men för mindre än 100 år sedan var man inte mycket äldre än 15 när man fick barn. Så är det i många länder fortfarande. Jag hade aldrig klarat av att uppfostra barn vid 15 år ålder men denna tjejen har också så mycket kärlek att ge sina två barn. Det kommer inte bli lätt, men vem har sagt att det är lätt att uppfostra barn? Jag ser ett otroligt mod hos denna unga mamman o en styrka som många andra inte har. Jag önskar henne all lycka
Båda bloggerskorna är otroligt starka som tagit mig med sina bloggar med storm!
MammaMelissa tar fram en verklighet man inte hör om. För mig är det nästan en självklarhet att barnen överlever o är friska o krya hela livet, med en släng av förkylning här o där, o snoret det rinner både till höst o vår. Den hemska sanningen att det är många som förlorar sina barn i missfall, under förlossning o tidiga åldrar, är något som man hör men som man inte lägger någon större energi på att lyssna på. Man tror för självklarheten att man ska födda friska barn när tiden kommer, men är det så självklart?
Jag blir mörkrädd då man ser allt det hemska som finns där ute i världen. Kommer jag någonsin bli redo att bli mamma? Jag har alltid älskar barn, jag älskar min systerdotter så mkt - 7 månader igår, men jag har alltid haft en inställning att jag aldrig ska skaffa barn. Jag vill inte föda barn till denna värld som finns nu. Trots att jag alltid har hört att jag skulle passa så bra som mamma har jag stått fast vid min tro att aldrig skaffa barn. Tills då jag drömde om en liten flicka o hon kallade mig för mamma, tills nu när jag lever hos en underbar familj som visar hur mycket man får av barn. Att ha egna barn är en del av livet, en del av sin lärdom här o nu. Att få barn är en gåva. Att barnen klarar sig o är friska är en större gåva!
Jag vill änga detta blogginlägget till alla mammor ute i världen. Speciellt till min egna mamma, min "andra" mamma K, min syster som är mamma, Mamma Melissa som är så stark att det är beundransvärt o den nyblivna mamman som är 15 år. Ni mammor där ute är underbara. Trots de hårde ord ni får av oss odrägliga barn så är ni underbara o starka!
Mycket kärlek
♥
Darlings!
Nu har två av bästa barndomsvänner tagit studenten! Helt otroligt att tiden bara springer iväg o man knappt hinner med att de små barndomsvännerna håller på att bli stora eller nej! DE ÄR REDAN STORA! Shiit, man känner sig inte så gammal men när man tänker på de små småttingarna som är stora, gud vad man känner sig gammal :P Haha!
Snart är det Sverige som gäller. Är sjukt nervös men även väldigt spännande. Man ska få träffa familj o vänner o kanske få en promenix i Vmo med. Vem vet! Haha!
Nu sitter jag faktiskt barnvakt hos A o J med Lilla a. Hur mysigt som helst o väldigt lätt. Nu har jag varit på internet ett tag. Tror faktiskt det är dags för en film nu. Jag köpte två nya filmer. Gissa vilka!
Hoppas ni har haft en bra nationaldag! Det har jag klart haft =) Utan alkohol dessutom!!!
STORT GRATTIS TILL PERNILLA HEMBJER O ANTHONIA HERNOD SOM TOG STUDENTEN 090605!
Jag blir hemma i drygt två veckor sedan blir det av hem igen. Shiit, det är lite jobbigt detta nu. Jag kan inte förneka att Sverige är mitt hem, men samtidigt är USA mitt nya hem där mitt nya underbara o lyckliga liv är. Tack till er alla som stöttar mig i detta! Haha en rolig sak. Jag har valt ut en adress i LA som jag ska bo. Har ingen aning om vad det är för läge. Kanske borde kolla upp det ;)
Detta är min första sommar jag har betalt semester! Helt nice är det. Det är 10 eller 11 veckor som jag är ledig o det är inte fy skam om man säger så!
Min sommar ser ut så här:
* Sverige - två veckor
* Min älskade vän Frida åker med mig tillbaka hem (24/6 - 15/7)
* Mothers vingard på semester hos Vanessa. (Ligger lite högre upp i US, ovanför NYC)
* NYC med Ulrika första veckan i Aug.
* Ev. resa till LA, Kanada, Maimi eller Mexico
* Utforska städer/stater närheten av DC.
Min sommar är späckad. Ser så framemot detta. Klart kommer jag ligga mkt i poolen o hänga nere vid The Mall!
Kommer sakna min tokfamilj förstås o mina tokbarn! Haha! Vi har så otroligt kul ihop. Nu skulle bara ha sett igår! Vi lekte monsterleken o jag är inte den som kan hålla mig för skratt! M var helt otrolig på grimaser o K var helt förstenad o barnen, de använda alla konstiga ord från himmel till jord o gjorde allt för att få en o skratta, vilket inte var svårt ;) Haha, jag är kommit så rätt! Bara tanken att lämna min familj om några månader gör så otroligt ont!!! De är vänner för livet o minnen som ligger nära hjärtat!
Nu sitter jag faktiskt barnvakt hos A o J med Lilla a. Hur mysigt som helst o väldigt lätt. Nu har jag varit på internet ett tag. Tror faktiskt det är dags för en film nu. Jag köpte två nya filmer. Gissa vilka!
Jupp helt riktigt - Step up o Step up 2 ;) Haha!
Hoppas ni har haft en bra nationaldag! Det har jag klart haft =) Utan alkohol dessutom!!!
Step up 2
Wow, nu har jag äntligen sett filmen! Gah vad har jag inte gått miste om??? Hur sjuk bra var inte filmen?! Jag kunde inte sitta still! Finns det en trea med? Googlade det o det verkar som det. Hmm, dags att kolla in Netflix!
Jag älskar min mamma!
Mor- o dotterband, det tror jag stenhårt på! Jag har tänkt o tänkt o känt efter, vad har jag lagt mitt bankkort o mitt smarttrip o internationella körkort? Shiit vad ligger det?
Efter många om o men ringer jag mamma o hon ställer en massa frågor o jag säger att jag redan har tittat där! SUCK! Hon sa att hon skulle känna efter o tänka på det. Jag lägger på o springer runt i huset. Först i mitt rum, de måste ligga här. Det känns som de, uppe i köket, hmm kanske här. Matrummet o finrummer . NEJ men jag letar i alla fall. Uppe på andra våning, nope garanterat inte. Springer ner till mitt rum igen o dra ut andra lådan, av någon anledning lyfter jag bara mina underkläder o där, poff, trillar smarttrip kortet o bankkortet! Wow, dom låg i min underkläderslåda! Mamma, du är helt bäst.
Ringer tillbaka o berättar att jag har hittat dem men inte mitt körkort. Mamma säger att jag måste kolla i mina väskor, de ligger där. Nope det gör det inte. Är du säker säga mamma. Ja men mitt riktiga körkort ligger i en av mina handväskor! Helt sjukt vilka band man kan ha, trots att Altanten ligger i mellan oss =)
Nu har jag lugnat ner mig lite! Ska åka hem till Vanessa o ha en playdate. Jag ska så bada i poolen idag ^^
Efter många om o men ringer jag mamma o hon ställer en massa frågor o jag säger att jag redan har tittat där! SUCK! Hon sa att hon skulle känna efter o tänka på det. Jag lägger på o springer runt i huset. Först i mitt rum, de måste ligga här. Det känns som de, uppe i köket, hmm kanske här. Matrummet o finrummer . NEJ men jag letar i alla fall. Uppe på andra våning, nope garanterat inte. Springer ner till mitt rum igen o dra ut andra lådan, av någon anledning lyfter jag bara mina underkläder o där, poff, trillar smarttrip kortet o bankkortet! Wow, dom låg i min underkläderslåda! Mamma, du är helt bäst.
Ringer tillbaka o berättar att jag har hittat dem men inte mitt körkort. Mamma säger att jag måste kolla i mina väskor, de ligger där. Nope det gör det inte. Är du säker säga mamma. Ja men mitt riktiga körkort ligger i en av mina handväskor! Helt sjukt vilka band man kan ha, trots att Altanten ligger i mellan oss =)
Tack mamma! Älskar dig! Det finns bara en kvinna som betyder så mycket som du i mitt liv,
o det är du, mim mamma <3
o det är du, mim mamma <3
Nu har jag lugnat ner mig lite! Ska åka hem till Vanessa o ha en playdate. Jag ska så bada i poolen idag ^^
Min familj.
Ja, jag har faktiskt tagit två familjer nu. Om man då inte räknar med alla andra familjer man faktiskt tillhör med, typ gymmet, gamla jobbet Solbacka, alla olika vänner o ja, listan kan ju bara fortsätta. Men jag vill ägna detta inlägg till min familj i Washington DC.
Klumpig som man är så glömde jag nycklarna! Jag ska inte ens nämna nycklar för då får Ulrika spunk! I alla fall, mina nycklar ligger troligen hos Monica, så vad gör man. Man står utanför huset, dörren är låst o inga nycklar?! Shiit! Jag ringde då Ks mobil men inget svar. Springer ut till bilen igen o kollar en extra gång, men vet aldirg om man har missat ett ställe! Men utan lycka fick jag återvända till dörren! Hmm, f*n. Men men, jag ringer på hemtelefonen o M svarar direkt! Pust! " Hej det är Caroline, jag har glömt mina nycklar! IGEN! Kan du öppna dörren?" Ett krasligt svar får jag "kommer direkt!" O M är nere på några sekunder. Inte arg, inte besviken, mer glad att se en. Frågade hur kvällen hade varit o mina ursäkter det var inget med dem. Sånt händer ju! Haha ja typ hela tiden för min del!
BARNEN
Barnen de vet vart de här mig men ändå försöker de på mina gränser, utan lycka förstås. De vet totalt vilka tonlägen de inte ska använda mot mig o vad som inte biter alls. Barnen vet hur de gör mig glada, vart de ska killa mig, o hur de skrämmer livet ur mig. De vet att de är alltid välkommna ner till mig. Extra kul när man gör sig i ordning för att gå ut - Då springer de ner, höjer min volym på sterion o dansar o hoppar omkring. Jag älskar mina barn!
Även om jag möter hårda ord, är det ingenting mot de ord som är gudomliska. Idag sa A att hon inte ville ha en annan barnflicka, jag var suvären, att jag målar bra (tror inte hon har sett det innan. Tom N var imponerad, då typ allt annat är kiss eller bajs eller dumis! haha) o de vet att jag ska hem till Sverige o de frågar om jag kommer tillbaka o jag frågar: "vill ni det?" o svaret är JA! Åh glada minnen. Barn är barn o jag hade aldrig klarat det så bra som jag gör nu om jag inte hade fått jobba på dagis i ett år eller på äldreboendet i Reftele. Jag har fått med mig så mkt bra i bagaget att det inte går att beskriva.
Jag är lycklig, jag är glad, jag lever livet! Kan man få det bättre? Haha!
Tack <3
Klumpig som man är så glömde jag nycklarna! Jag ska inte ens nämna nycklar för då får Ulrika spunk! I alla fall, mina nycklar ligger troligen hos Monica, så vad gör man. Man står utanför huset, dörren är låst o inga nycklar?! Shiit! Jag ringde då Ks mobil men inget svar. Springer ut till bilen igen o kollar en extra gång, men vet aldirg om man har missat ett ställe! Men utan lycka fick jag återvända till dörren! Hmm, f*n. Men men, jag ringer på hemtelefonen o M svarar direkt! Pust! " Hej det är Caroline, jag har glömt mina nycklar! IGEN! Kan du öppna dörren?" Ett krasligt svar får jag "kommer direkt!" O M är nere på några sekunder. Inte arg, inte besviken, mer glad att se en. Frågade hur kvällen hade varit o mina ursäkter det var inget med dem. Sånt händer ju! Haha ja typ hela tiden för min del!
BARNEN
Barnen de vet vart de här mig men ändå försöker de på mina gränser, utan lycka förstås. De vet totalt vilka tonlägen de inte ska använda mot mig o vad som inte biter alls. Barnen vet hur de gör mig glada, vart de ska killa mig, o hur de skrämmer livet ur mig. De vet att de är alltid välkommna ner till mig. Extra kul när man gör sig i ordning för att gå ut - Då springer de ner, höjer min volym på sterion o dansar o hoppar omkring. Jag älskar mina barn!
Även om jag möter hårda ord, är det ingenting mot de ord som är gudomliska. Idag sa A att hon inte ville ha en annan barnflicka, jag var suvären, att jag målar bra (tror inte hon har sett det innan. Tom N var imponerad, då typ allt annat är kiss eller bajs eller dumis! haha) o de vet att jag ska hem till Sverige o de frågar om jag kommer tillbaka o jag frågar: "vill ni det?" o svaret är JA! Åh glada minnen. Barn är barn o jag hade aldrig klarat det så bra som jag gör nu om jag inte hade fått jobba på dagis i ett år eller på äldreboendet i Reftele. Jag har fått med mig så mkt bra i bagaget att det inte går att beskriva.
Jag är lycklig, jag är glad, jag lever livet! Kan man få det bättre? Haha!
Tack <3
