- Deep thoughts -

Jag läste ett inlägg hos Tyra som berödde mig starkt. Det lustiga är att jag o M pratade på väg ner till Dupont om gravar o lite snabbt om döden. Jag berättade att min pappas morbror har varit gravgrävare o jag sa att han inte vill ha en präst pratandes under hans begravning. Jag sa att jag inte heller ville ha en präst pratandes under min begravning. M tittade snoppet på mig o sa: Det ska du inte fundera på än. Du har ett långt liv framför dig.

Sant, jag säger att jag ska bli 103 år gammal så jag behöver inte oroa mig ;) Men det kan ändå inte låta bli att fundera. Tyras vän blev mördad för fem år sedan. En dag var hon där, nästa dag inte. Jag har förlorat många vänner genom livets gång, men det är ytterst få som har slutat andas.

Det är en kille som jag spenderade mkt tid med under sommaren 2007 med Nona. Han omkom senare i en bilolycka. Hela världen vändes upp o ner för mig. Visst jag kände inte honom jätte väl, men jag visste att han var en fantastik person. Varför ska de underbara personerna gå bort. Man kunde se hur sorgen förstörde hans familj men samtidigt gjorde den stark. Vem vill begrava sin barn? Ingen tror jag.

Döden kommer alltid att vara ett svårt samtalsämne. Vi kan inte förklara hur det känns. Vi vet inte vart vi tar vägen. Vi kan bara tänka oss, men vi kan aldrig veta säkert. Det är nog det som skrämmer oss.

Dö, det ska vi alla göra. Det är helt säkert, men när tiden är kommen, det vet man inte. Att se hur stor sorgen blir tycker jag är hemskt o därför skriver jag detta inlägg. Om min dag skulle komma tidigare än vad jag väntar mig, le med tårar, skratta med tårar o kom ihåg mig som den jag var.

Hur många är det som har sett mig gråta? Det är då inte många. Man ser mig oftast med ett leende o galna o roliga minnen har man nog med mig med, så varför gråta. Saknade är alltid stor, även då den dagen kommer, då jag inte andas mer, finns min kärlek alltid kvar, runt omkring.

Jag är en glad människa o vill inte se någon gråta. Varför skulle jag då vilja att man gråter då tiden för mig var inne att gå? Nej nej le, för det gör jag ju nu :)





♥ love, xox ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0