Min mormor...
... ja, är min mormor!
Tidigare skrev jag att hon ringde o väckte mig men jag svarade inte - så olydig som jag är. Det ringde till hem telefonen strax därpå o jag bara tänkte - NEJ MORMOR! Men eftersom M eller K inte ropade på mig så trodde jag inte att de var mim mormor i alla fall, men så fel jag hade. Ja, nu har ju då mormor både pratat med M o K o det är la inte så farligt. Haha, se vad de säger den.
Min mormor har blivit allt mer snurrigare o pratar som bara den. Jag hinner knappt avsluta min mening innan hon börjar prata om något annat. Något som jag höll på att berätta då jag hade nämnt att jag var sjuk o att jag hade varit på sjukhus, ja sedan kom jag inte längre. Mormor pratar o pratar o pratar o nämner saker minst fem gånger. Hon vill att jag ska komma hem o flytta hem till henne i Borås. Hmm har jag självmordstankar? Nja, inte riktigt men jag måste erkänna att Borås ligger i mina tankar, men att bo med mormor? Nej! Det går inte alls!
Man märker i alla fall på de äldre hur tacksamma de blir för kort. Att några rader kan ge så mkt glädje, det kunde man knappast tro men det gör det.
Så nu utmanar jag er läsare o mig själv helt klart - Skriv några rader till era gamla eller någon gammal som är er kär, eller någon som är sjuk eller bara till någon som ligger er nära. Små ord kan göra underverk. Det blev jag påmind efter min pers!
