Jag avundas...
... av vanligt folk! De som trivs med det de har. Ett liv, dar ett vanligt jobb finns, ett hus/lagenhet, pojkvan/sambo/man, husdjur, bil o vovve! Jag avundas de som kan leva detta liv. Jag onskar jag kunde ha ron att leva ett normalt o lugnt liv, men jag vet att det inte tillhor mig.
En av mina systrar har en liten underbar tos, hus, sambo, vovvar o volvo. Ja, ett lugnt liv om man sager sa. Visst, detta liv ar inte alltid latt, dar finns det utmaningar med, men inte det liv jag skulle klara av att leva. Min andra syster ar forlovad o bor utomlands o jobbar for ett bra foretag med bra lon. Hon har jobbat sig fram o tagit at sig av det som kommet. Ja, hon ar en kampe. Nu letar aven hon efter ett stadigt liv. Forlovad, letar hus o vantar pa att tiden ska bli ratt att skaffa en egen liten familj.
Min bror, haha, ja han ar da fortfarande liten, men det kommer nog allt lite nu med. Redan haft flickvan o tonarsruset borjar komma for honom =) Jag kanner lycka till min familj o mina syskon, men jag kanner en avund till deras lugna o trivsamma vardag.
Tidigare idag tittade jag in pa olika sidor hos mina gamla vanner i Sverige, fran grundskola o gymnasiet. Visa lever kvar i lilla samhallet som vi vaxte upp i. Andra har flyttat till en lite storre stad for studier. Nagra provar sina vingar ute i varlden.
Nar jag tittar in pa vissa maste jag lamna sidan ganska snabbt, for jag far panik. De lever de liv vi levde for fem ar sedan! Fortfarande! Jag far en lite angestpanik att jag kanske maste atervanda dit en dag nasta ar. Jag vill inte jag vill inte JAG VILL INTE! Jag far bara panik o tarana rinner ner for kinderna.
Jag ar en drommare, jag ar en tankare, jag ar en svavare uppe bland molnen - Indeed I am. Ar det darfor jag far san angest att behova lamna detta perfekta liv till mitt gamla ointressanta liv?! Jag vet att detta inte ar livet for mig, Nanny till jag ar 65? Haha nej nej. Jag kanske inte har det perfekta jobbet, men omgiviningen, lattheten att ta sig runt, pojkarna o speciellt mina underbara vanner o familjen jag lever med nu (o andra familjerna med for den delen!) gor allt bara perfekt. Det finns utmaningar i livet, det finns gladje i livet o det finns allt jag behover just nu.
Vanlig svenssonfru? Jag? God lord in heaven, I wish sometimes I had the power to be that! Jag avundas folk som lever det vanliga livet. Jag vill ha det livet. Jag vill ha det stillsamma, rutinerna, nara vannerna, men min sjal skriker - NO!!!
Vad ar min vag i livet? Hela livet har jag sagt att jag kommer gora nagot stort o jag kommer bli kand for nagot. Folk har skrattat mig i ansiktet "Joda C, du kan fortsatta dromma!" "Dags att komma ner till verkligheten C?!". Jag forstar inte! Varfor ska folk titta sa snett nar man har lite storre drommar an andra? Ar de avundsjuka? Det ar ju jag som ar avis pa dem :/
Jag tror alla har ett kall eller en anledning att leva har o nu. Our own path to walk! Jag ar trott pa att hela tiden fundera vilken vag jag ska ga o hur jag nar mina mal. Vilka ar mina mal? Jag vill bara vakna upp o vara 30 o ha allt som jag ska ha o borja leva. Haha, om det anda vore sa latt...
Jag avundas de som vet vad det vill med sina liv. Jag avundas de som har en familj, ett boende, hud o bil. Jag avundas de som har en fast grund i livet. Jag avundas de som ar lyckliga med det normala. Jag avundas de som vill leva Svenska Svenssonlivet.
Suck, om man anda kunde fa vara lite normal....!
En av mina systrar har en liten underbar tos, hus, sambo, vovvar o volvo. Ja, ett lugnt liv om man sager sa. Visst, detta liv ar inte alltid latt, dar finns det utmaningar med, men inte det liv jag skulle klara av att leva. Min andra syster ar forlovad o bor utomlands o jobbar for ett bra foretag med bra lon. Hon har jobbat sig fram o tagit at sig av det som kommet. Ja, hon ar en kampe. Nu letar aven hon efter ett stadigt liv. Forlovad, letar hus o vantar pa att tiden ska bli ratt att skaffa en egen liten familj.
Min bror, haha, ja han ar da fortfarande liten, men det kommer nog allt lite nu med. Redan haft flickvan o tonarsruset borjar komma for honom =) Jag kanner lycka till min familj o mina syskon, men jag kanner en avund till deras lugna o trivsamma vardag.
Tidigare idag tittade jag in pa olika sidor hos mina gamla vanner i Sverige, fran grundskola o gymnasiet. Visa lever kvar i lilla samhallet som vi vaxte upp i. Andra har flyttat till en lite storre stad for studier. Nagra provar sina vingar ute i varlden.
Nar jag tittar in pa vissa maste jag lamna sidan ganska snabbt, for jag far panik. De lever de liv vi levde for fem ar sedan! Fortfarande! Jag far en lite angestpanik att jag kanske maste atervanda dit en dag nasta ar. Jag vill inte jag vill inte JAG VILL INTE! Jag far bara panik o tarana rinner ner for kinderna.
Jag ar en drommare, jag ar en tankare, jag ar en svavare uppe bland molnen - Indeed I am. Ar det darfor jag far san angest att behova lamna detta perfekta liv till mitt gamla ointressanta liv?! Jag vet att detta inte ar livet for mig, Nanny till jag ar 65? Haha nej nej. Jag kanske inte har det perfekta jobbet, men omgiviningen, lattheten att ta sig runt, pojkarna o speciellt mina underbara vanner o familjen jag lever med nu (o andra familjerna med for den delen!) gor allt bara perfekt. Det finns utmaningar i livet, det finns gladje i livet o det finns allt jag behover just nu.
Vanlig svenssonfru? Jag? God lord in heaven, I wish sometimes I had the power to be that! Jag avundas folk som lever det vanliga livet. Jag vill ha det livet. Jag vill ha det stillsamma, rutinerna, nara vannerna, men min sjal skriker - NO!!!
Vad ar min vag i livet? Hela livet har jag sagt att jag kommer gora nagot stort o jag kommer bli kand for nagot. Folk har skrattat mig i ansiktet "Joda C, du kan fortsatta dromma!" "Dags att komma ner till verkligheten C?!". Jag forstar inte! Varfor ska folk titta sa snett nar man har lite storre drommar an andra? Ar de avundsjuka? Det ar ju jag som ar avis pa dem :/
Jag tror alla har ett kall eller en anledning att leva har o nu. Our own path to walk! Jag ar trott pa att hela tiden fundera vilken vag jag ska ga o hur jag nar mina mal. Vilka ar mina mal? Jag vill bara vakna upp o vara 30 o ha allt som jag ska ha o borja leva. Haha, om det anda vore sa latt...
Jag avundas de som vet vad det vill med sina liv. Jag avundas de som har en familj, ett boende, hud o bil. Jag avundas de som har en fast grund i livet. Jag avundas de som ar lyckliga med det normala. Jag avundas de som vill leva Svenska Svenssonlivet.
Suck, om man anda kunde fa vara lite normal....!
Kommentarer
Trackback
