${Caroline}

Jag vet inte vad jag drack igår eller hur mkt! Det enda jag vet är att jag mådde
skit idag på morgonen eller ja enda fram till kl sex praktiskt taget! Kunde inte
äta fören fyra kanske, o nu har jag verkligen frossat. Frossat från jordgubbar
till glass o så thaimat. Mums men nu känner jag mej helt full i magen. Inte
blev det någon träning idag heller! Shiit, det snurrade alldeles för mkt för det.
Det är länge sedan jag kände mej så dålig o det är en känsla som man inte längtar till precis.

Det fick mej att fundera lite. Det har varit en fundera dag kan man säga. Jag tror inte man väljer att bli en alkoholist - Hur skulle man kunna det när man vaknar upp dagen efter o lyktar apa, huvudvärk som bara den o magen vänd upp-o-ned. Oerhört obehagligt. Hur man kan välja att leva ett sådant liv där lyckan är för några timmar o ett helvete påbörjas då huvudet läggs på kudden (om man inte har däckat innan vill säga). Vad är det som gör att visa människor väljer att dricka bort sina sorger än att hantera dem.

Vad är egentligen värst? Ungdomar som dricker sig lealösa för att testa sina gränser i unga år eller vuxna människor som super bort sina sorger?

- Båda är för mej lika hemska. Visst, jag har varit den som har testat gränserna men vad händer när inga gränser blir satta? Det är vikigt att man tar hand om sina medmänniskor o sätter gränser för hur långt man kan gå. Små som stora, mår man bra av gränser - Då man inte alltid vill erkänna det. Vuxna människor som super o blir alkoholister, vart tog familj o vänner vägen? Äkta vänner står kvar, ett berg bugar aldrig hur hemsk vinden än blåser o familj. Man kan mista, vilket kan få många att falla in i detta hemska träsk. Men man är faktiskt skyldig att se - Att öppna ögonen o se i sin familj om det är någon som är på väg att falla.

Först när man vågar erkänna att alkoholism finns hos någon kär, det är då man kan ta tag i problemet o lösa det. Det finns inget som är omöjligt....! Det är bara jävligt svårt o jobbigt....