...
Jag fick aldrig fram min dator när jag satt på tåget. Jag hade igång den lite när jag satt på flygplatsen för det min väska kom typ sist så jag missade tåget vid elva - BIG TIME! Suck, vilket gjorde att jag nästan fick vänta i tre timmar efter den andra. Det var en lagom sur tid!
Trots att jag var inne en lite stund kände jag inte för att skriva. Jag var alldeles för trött o irriterad för att sätta mig o skriva. O jag köpte då internet tid för en timma för 40 DSK o mitt batteri suger ärligt talat o inte kunde jag hitta något uttag så datorn dog. Så praktiskt taget fick jag sitta på fiket helt ounderhålld i två o en halv timma. Jag ringde Marcus i Vlm lite snabbt o fick prata av mig lite. Så nice! Det är sjukt länge sedan jag pratade med honom. Haha, man hans röst hade ju inte förändrats så mkt. Inget illa ment - minnen från den tiden i Värmland!
När klockan väl blev halv två gick jag ner till spår 1 där mitt tåg skulle gå ifrån. Det var en kille som stod o rökte, o ja jag la märke till honom men lite nonchalant gick jag förbi och ställde mig vid en ståställning eller vad man nu kan kalla dem. Hade lite koll på honom o jag såg hur han velade sig fram o tillbaka. Sedan efter fem min eller något ställde han sig jämte mig. Det tog lite tid sedan frågade han: Kan man köpa biljetter på tåget?" Jag blev lite paff o visste inte om jag skulle svara på engelska eller på svenska. Jag fattar nada danska så jag pratade bara engelska på fllygplatsen o så blev jag helt ställd när en fråga kom på svenska. Efter två sek tänkande svarade jag på svenska: "Det är billigare om du köper dem där upp. Var ska du?" Han berättade att han skulle försöka komma så nära Växsjö som möjligt.
När han kom tillbaka ställde han sig jämte mig o vi började prata. Vi skulle med samma tåg så vi satt tillsammans o pratade. Det var så skönt o killen gav mig en helt annan inblick på mitt liv. Hur många är det som är 21 år, som kommer från ett samhälle på 2 000 pers, har bott utomlands i fyra månader i en stad på 1 miljon o bor utomlands nu i en stad där 2.4 miljoner människor jobbar? Wow, har aldrig tänkt på hur långt jag har kommit. Jag som hade sån panik över att jag var så gammal o inte hade kommit någonstans i livet men jag har kommit mkt längre till mina drömmar än jag trott. Jag känner mig helt stolt! I know for sure that my dreams is on its way up =)
Trots att jag var inne en lite stund kände jag inte för att skriva. Jag var alldeles för trött o irriterad för att sätta mig o skriva. O jag köpte då internet tid för en timma för 40 DSK o mitt batteri suger ärligt talat o inte kunde jag hitta något uttag så datorn dog. Så praktiskt taget fick jag sitta på fiket helt ounderhålld i två o en halv timma. Jag ringde Marcus i Vlm lite snabbt o fick prata av mig lite. Så nice! Det är sjukt länge sedan jag pratade med honom. Haha, man hans röst hade ju inte förändrats så mkt. Inget illa ment - minnen från den tiden i Värmland!
När klockan väl blev halv två gick jag ner till spår 1 där mitt tåg skulle gå ifrån. Det var en kille som stod o rökte, o ja jag la märke till honom men lite nonchalant gick jag förbi och ställde mig vid en ståställning eller vad man nu kan kalla dem. Hade lite koll på honom o jag såg hur han velade sig fram o tillbaka. Sedan efter fem min eller något ställde han sig jämte mig. Det tog lite tid sedan frågade han: Kan man köpa biljetter på tåget?" Jag blev lite paff o visste inte om jag skulle svara på engelska eller på svenska. Jag fattar nada danska så jag pratade bara engelska på fllygplatsen o så blev jag helt ställd när en fråga kom på svenska. Efter två sek tänkande svarade jag på svenska: "Det är billigare om du köper dem där upp. Var ska du?" Han berättade att han skulle försöka komma så nära Växsjö som möjligt.
När han kom tillbaka ställde han sig jämte mig o vi började prata. Vi skulle med samma tåg så vi satt tillsammans o pratade. Det var så skönt o killen gav mig en helt annan inblick på mitt liv. Hur många är det som är 21 år, som kommer från ett samhälle på 2 000 pers, har bott utomlands i fyra månader i en stad på 1 miljon o bor utomlands nu i en stad där 2.4 miljoner människor jobbar? Wow, har aldrig tänkt på hur långt jag har kommit. Jag som hade sån panik över att jag var så gammal o inte hade kommit någonstans i livet men jag har kommit mkt längre till mina drömmar än jag trott. Jag känner mig helt stolt! I know for sure that my dreams is on its way up =)
Im living it and I love it!
Kommentarer
Trackback
